Hej och nu är jag ambitiös!
Nu har jag suttit sedan klockan ett med arkitektprovet. Tänkte sitta kvar en timme till åtminstone, men får se; kan bli kortare, kan bli längre. Sedan blir det att omedelbums efter skolan åka och handla mat. Massor av grönsaker och frukt. Och valnötter. Då jag inte äter fisk så måste sådana fetter komma in andra vägar...
Åt en apelsin idag för första gången på evigheter. Apelsiner är jobbiga jävlar som geggar, så det är inget som kan ätas i farten precis och det är ju då jag mest äter frukt. Äpplen och bananer är mer tacksamma till rörliga människor, även om bananer är mest sötkladdiga och ibland gör mig rent illamående samt så lämnar dem ett äckligt skal efter sig.
Solen lyser idag, men den vill inte riktigt lysa på mig. Det känns som om jag ofrivilligt går med ett paraply idag. Försöker att dra ner det, men det håller fast min hand och sträcker sig mot skyn och skymmer solen. Vet inte varför, men det ordnar sig väl. Måste sluta vänta på regnet som inte kommer.
Som ni förstår så har jag precis som alltid ingenting att komma med, men ändå läser ni. Arton dagar kvar nu, sedan slutar jag skriva här. Har gått mycket fortare än väntat. Kanske för att galet mycket har hänt i mitt liv, även om jag har varit så pass distansierad att jag har behållt det mesta för mig själv trots att jag skrivit här dagligen. Det ni har fått se är endast små fragment av mig. Det som jag har kunnat skriva utan att känna mig utelämnad.
Vad som händer när dem sjuttiosju dagarna är över vet jag inte ännu, men det blir troligen att ta tag i gamla projekt. Blogga på det här sättet utan en tanke på att skriva något av värde tror jag inte att jag fortsätter med. Jag har inget behov av att utmärka mig, hävda mig eller uppmärksammas av främmande människor. Jag vill inte ha någon form av bekräftelse så länge det inte handlar om något bra jag har gjort. Det här är ingenting i den kategorin, den här bloggen har handlat om enbart en sak egentligen; att komma igång med att skriva igen. För det har jag lyckats med. Nu menar jag inte själva texterna som ni har fått läsa, utan texterna som jag har i min hemliga låda och i min kära dators textdokument. Det är texter jag inte vill tala om mer än att det är sådant jag vill skriva; saker som har substans, struktur och mening vilket är precis i motsats till den här bloggen nästan uteslutande.
Nu ska jag återgå till tecknandet...
Åt en apelsin idag för första gången på evigheter. Apelsiner är jobbiga jävlar som geggar, så det är inget som kan ätas i farten precis och det är ju då jag mest äter frukt. Äpplen och bananer är mer tacksamma till rörliga människor, även om bananer är mest sötkladdiga och ibland gör mig rent illamående samt så lämnar dem ett äckligt skal efter sig.
Solen lyser idag, men den vill inte riktigt lysa på mig. Det känns som om jag ofrivilligt går med ett paraply idag. Försöker att dra ner det, men det håller fast min hand och sträcker sig mot skyn och skymmer solen. Vet inte varför, men det ordnar sig väl. Måste sluta vänta på regnet som inte kommer.
Som ni förstår så har jag precis som alltid ingenting att komma med, men ändå läser ni. Arton dagar kvar nu, sedan slutar jag skriva här. Har gått mycket fortare än väntat. Kanske för att galet mycket har hänt i mitt liv, även om jag har varit så pass distansierad att jag har behållt det mesta för mig själv trots att jag skrivit här dagligen. Det ni har fått se är endast små fragment av mig. Det som jag har kunnat skriva utan att känna mig utelämnad.
Vad som händer när dem sjuttiosju dagarna är över vet jag inte ännu, men det blir troligen att ta tag i gamla projekt. Blogga på det här sättet utan en tanke på att skriva något av värde tror jag inte att jag fortsätter med. Jag har inget behov av att utmärka mig, hävda mig eller uppmärksammas av främmande människor. Jag vill inte ha någon form av bekräftelse så länge det inte handlar om något bra jag har gjort. Det här är ingenting i den kategorin, den här bloggen har handlat om enbart en sak egentligen; att komma igång med att skriva igen. För det har jag lyckats med. Nu menar jag inte själva texterna som ni har fått läsa, utan texterna som jag har i min hemliga låda och i min kära dators textdokument. Det är texter jag inte vill tala om mer än att det är sådant jag vill skriva; saker som har substans, struktur och mening vilket är precis i motsats till den här bloggen nästan uteslutande.
Nu ska jag återgå till tecknandet...
Kommentarer
Postat av: Maria i Utown
Jag tycker om din blogg, den är vacker :) personlig och utan mode och stureplans-skit.
Diggar verkligen det här projektet ^^
fortsätt!
Kramar!
Trackback
