77 dagar

Idag beslutade jag mig för att styra upp saker och ting. Har mycket att göra närmsta månaden, däribland arbetsprover till diverse utbildningar. Så. Reduktion av saker som absolut inte är nödvändiga...vilket är mycket mer än vad man tror. Imorgon blir det att köpa en kalender, det har visat sig att det inte fungerar att använda den fina dagboken som jag fick från mor i julklapp som påminnelsebok...Kanske skulle jag skriva riktig dagbok i den? Det har jag inte gjort på flera år...

Bjöd förresten på kladdkakan idag. Fast då jag glömde den framme på min ugn med dålig värmeisolering så stektes den och alla rutor, som jag omsorgsfullt delat in den i, blev till hårda saker. Men tydligen smakade dem bra ändå, om nu inte mina skolkamrater bara ville vara snälla mot mig...Stannade sen efter att vi slutat kvar i skolan två timmar och målade. Förvånansvärt så gick det otroligt bra, så kommer nog stanna kvar i skolan många gånger till närmsta veckorna. Så tyst och fridfullt att sitta där helt själv och måla...

Var sen förbi föräldrarna. Systers fantastiska dotter gillade min uppmärksamhet, så hon fick sitta i sin barnstol bredvid mig och sympatidregla på några kex. Det var först väldigt fridfullt. Sen fick hon för sig att dra mitt ena finger till sin mun och börja nafsa i det. Jag fick totalpanik, ropade på mamma och började väldigt diskret att låta "AAAAHHRH"; det gick inte att hålla tillbaka när hon med sin tandlösa mun tycktes vilja tugga sönder och sedan sluka mitt finger med sitt frätande dregel till hjälp. Då började det lilla monstret nästan att gråta och jag fick överösa henne med lugnande pussar för att min syster inte skulle komma springandes från sina skolböcker. Min syster har frågat mig flera gånger om jag är rädd för hennes dotter och jag har självklart svarat: "Hur kan man vara rädd för en dreglande klump?". Jag tror jag precis råkade beskriva hur...

Åkte sedan därifrån lite senare då jag kom på att jag glömt att hämta ut mitt paket med böcker. Hämtade ut det i näst sista sekunden och öppnade ivrigt i väntan på tunnelbanan hem för att få se mina två kära nya vänner. Den ena är "Skrik om du brinner" av Navid Modiri (poesi) och den andra är "Vivat lingua latina!" av Staffan Edmar (lärobok latin). Började direkt att läsa förstnämnda. Jag blev helt mållös och var ett ögonblick från att börja gråta på tåget. Tack och lov så hade jag ingen lång resa så jag lyckades hålla emot det förrutom ett par snyftningar (men det är ju förkyldningstider så det var ingen som uppmärksammade det). Stoppade ner den i väskan så fort jag klev av och vandrade hem.

Nu sitter jag och varvar ner. Ska ordna något litet att äta, en kopp te och kanske våga läsa ut min nya kompis - den är ju faktiskt bara 62 sidor...



Låten för kvällen är även introsången till Toy Story (som jag i övrigt har kunnat utantill; alla repliker och sånger) som på svenska så vackert heter "Jag är din bästa vän". Den sjöng jag för systers dotter ikväll, faktiskt...