Mat och ansvar sopar mattan med Slumdog Millionare

Som rubriken talar om. Kände att jag inte ville stå där och vänta i snön med genomblöta sneakers för att se en film. En förbannad film. En förbannat bra film visserligen, men inte värt det alls. Inte när jag har mycket annat vettigare att göra i alla fall. Som att handla mat...vilket var precis det jag gjorde istället för att sedan komma hem till värmen och fortsätta med viktiga ting.

Det känns faktiskt helt fantastiskt att sitta här och vänta på att min mat tillagas i ugnen. Jag känner mig sådär härligt vuxen och ansvarsfull. Faktiskt. Och det gillar jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0