Det löser sig...
Jag låter det förbli osagt om jag kom i tid till skolan idag. Nästa vecka ska det i alla fall bli ändring på saker och ting. Sen att jag skriver det här klockan fem natten mot lördag ska vi ignorera.
Efter skolan vandrade jag först runt i affärer innan jag tog mig till föräldrarnas tillhåll. Lite mat, lite prat och sedan bar det iväg mot staden för att träffa en vän. Tappade bort mig totalt gällande tid och fick stressa hem. Och när man stressar går saker och ting fel; jag hamnade på fel tåg, kom hem ännu senare och därefter var det menat att jag skulle göra mig i ordning och sedan bege mig. Men ångesten fick sitt grepp om mig och jag kom inte iväg först och när jag väl kom iväg så lyckades jag tappa mitt sl-kort. Vände om hemåt; desperat meningslös jakt, ännu mer ångest och all kraft bara rann ur mig. Ville stanna hemma och bara sjunka in i självömkan. På grund utav ett missöde så försvann en mycket betydelsefull del av min bunker till sommarens hyror som jag slitit som ett djur på jobb för att få ihop. Men efter ett tafgså vaknade jag till och ställde mig själv en fråga "Hur skulle någonting bli bättre genom att jag stannade hemma?". Hittade inget bra svar på det, så jag tog ett par djupa andetag, samlade mig och hamnade där i alla fall.
Läget såg inte så lovande ut; stället var helt fullt och dem gick efter principen "en in, en ut". En vän som jag skulle ha mött upp där två timmar tidigare nästan, var då längst fram i kön och att tränga sig var inte något alternativ..Min första reaktion var att åka hem igen. Fast i och med att så mycket redan gått fel, envisades jag med att stå kvar. Och inte allt för lång tid senare så kom jag faktiskt in mot alla odds. Så, jag fick se min favoritskåning, träffa på en del bekanta, ta en öl och avsluta det hela med att köra toprocks på golvet. Allt det där negativa bara försvann.
Nu är jag hemma igen och trots att så mycket gick fel under fredagkvällen, så känns det bra. Imorgon ska jag se till att ordna till ett nytt kort (om inte någon har varit fin nog att lämna in det imorgon) samt söka jobb så det blir ordning på saker och ting igen.
Nu spelar jag, passande nog, Timbuktus "Det löser sig"
Efter skolan vandrade jag först runt i affärer innan jag tog mig till föräldrarnas tillhåll. Lite mat, lite prat och sedan bar det iväg mot staden för att träffa en vän. Tappade bort mig totalt gällande tid och fick stressa hem. Och när man stressar går saker och ting fel; jag hamnade på fel tåg, kom hem ännu senare och därefter var det menat att jag skulle göra mig i ordning och sedan bege mig. Men ångesten fick sitt grepp om mig och jag kom inte iväg först och när jag väl kom iväg så lyckades jag tappa mitt sl-kort. Vände om hemåt; desperat meningslös jakt, ännu mer ångest och all kraft bara rann ur mig. Ville stanna hemma och bara sjunka in i självömkan. På grund utav ett missöde så försvann en mycket betydelsefull del av min bunker till sommarens hyror som jag slitit som ett djur på jobb för att få ihop. Men efter ett tafgså vaknade jag till och ställde mig själv en fråga "Hur skulle någonting bli bättre genom att jag stannade hemma?". Hittade inget bra svar på det, så jag tog ett par djupa andetag, samlade mig och hamnade där i alla fall.
Läget såg inte så lovande ut; stället var helt fullt och dem gick efter principen "en in, en ut". En vän som jag skulle ha mött upp där två timmar tidigare nästan, var då längst fram i kön och att tränga sig var inte något alternativ..Min första reaktion var att åka hem igen. Fast i och med att så mycket redan gått fel, envisades jag med att stå kvar. Och inte allt för lång tid senare så kom jag faktiskt in mot alla odds. Så, jag fick se min favoritskåning, träffa på en del bekanta, ta en öl och avsluta det hela med att köra toprocks på golvet. Allt det där negativa bara försvann.
Nu är jag hemma igen och trots att så mycket gick fel under fredagkvällen, så känns det bra. Imorgon ska jag se till att ordna till ett nytt kort (om inte någon har varit fin nog att lämna in det imorgon) samt söka jobb så det blir ordning på saker och ting igen.
Nu spelar jag, passande nog, Timbuktus "Det löser sig"
Kommentarer
Trackback
