77 dagar

Kom att tänka på förra sommaren. Den känns otroligt avlägsen nu. Speciellt händelsen som gav mig en rak höger emotionellt i början av juni. Det var i ett annat liv. Talade om det idag med en vän och insåg att det där aldrig skulle kunna hända mig igen i dagsläget. Jag fick lära mig den hårda vägen, då jag trots varningar en månad innan valde att strunta i alla onda aningar och tecken och fortsätta på det spår jag var.

Men, men..Precis som en krossat näsben blir starkare när det har läkt, så har jag blivit det med. Blivit starkare av alla varelser som skadat mig. Fast samtidigt kan jag ju inte påstå att jag inte väjer mig om jag tror att en höger är på väg igen. Vilket antagligen är oftare än vad jag egentligen behöver då det många gånger bara är ett handslag...

Nog om det. Min kusin från andra sidan havet var på besök den sommaren i alla fall. Han tyckte mycket om Adam Tenstas "Before U know it" här nedan. Nu ska jag skriva på två viktiga saker, äta och sedan sova.