Inget ångestvrålande för mig



Sen igen till skolan. Blörgh. Jag har fortfarande inte kommit in i vardagsrytmen, men det löser väl sig nu när allting som tyngt mig har vänt. Imorgon är en bra dag att komma i tid! Det gick i vilket fall som helst helt okej med modellmåleri idag. Till och med lite mer än bara okej, nästan. Eller, så kändes det i alla fall. På något sätt tycktes inte allt gå åt skogen som det brukar. Nåja, framtiden får utvisa hur bilden växer fram på dem andra passen...

Kom hem en halvtimme sen ungefär efter en visit hos föräldrarna. Då vrålade hela området av ångest. Bokstavligen. Det är ju så studenterna gör varje tisdag klockan tio, skriker ut hela sin ångest över skolan. Alla förrutom jag då, jag känner ingen ångest över skolan på det sättet då jag inte behöver göra mer än att vara i skolan för att få "godkänt". Nästa år kanske jag känner för att skrika jag med, men inte nu. Hoppas att jag inte blir den som vrålar på riktigt i sådana fall..

Nu vill jag ha kaffe och ska göra någonting åt den viljan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0