Plus av minus



Tredje dagen i rad jag kommer upp för sent. Fast nu lyckades jag komma till skolan så jag hann med halva förmiddagslektionen, så det går framåt ändå. I helgen ska jag vända tillbaka rytmen har jag beslutat mig för i vilket fall som helst...

I vilket fall som helst. Tecknade med fokus på valörskillnad fram till lunch, köpte och åt färdiga (smaklösa) pannkakor, tog mig tid att skriva lite och sedan var det undervisning i InDesign. Då jag knappt brukar göra något mer än att skriva på datorer nu för tiden, så tappade jag bort mig med ojämna mellanrum, gav ifrån mig frustrerande läten och läraren fick hjälpa mig ett oräknerligt antal gånger för att programmet inte skulle mobba mig.

Det hela kändes mycket påfrestande fram till dess att slutet av undervisningen närmade sig. I frustration skrev spontant ner känslan i en mening: "jag orkar inte". Jag läste meningen ord för ord och insåg att jag lika gärna kunde göra någonting utav det.

Då tog kreativiten vid och jag började använda det jag precis lärt mig och allting bara vände; det var ju faktiskt kul när allt kom omkring! Lektionen tog slut, men jag satt kvar en stund till och fortssatte att testa olika funktioner. Även om det jag skapade blev långt ifrån estetiskt vackert, så såg jag plötsligt alla möjligheter i programmet till att faktiskt i framtiden kunna skapa något utav värde - om jag ger det lite tid och energi.

På vägen hem funderade jag sedan över det där med vad jag lägger ner min tid och energi på just nu. Insåg att det är dags att prioritera bort saker som inte är absolut nödvändiga för att kunna satsa helhjärtat på annat. Kvalité före kvantitet, du vet? Det känns hårt då jag har så många olika viljor och ambitioner, men det är nog just nu nödvändigt. Så. Skickade precis motvilligt iväg ett e-post till min kursadministratör i teckenspråk att jag vill hoppa av kursen. Det får bli en annan gång...

Från högtalarna sjunger The Foundations "Build me up buttercup"  och allt känns bra. Nu ska jag nog se till att få i mig lite mat. Mat är bra för själen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0