"Good things" var för intensiv, helt enkelt.
Jag har funderat lite över Looptroop Rockers album, Good things. Fick den skickad till mig från Whoa efter en utlottning och efter det lyssnade jag igenom den ett par gånger. Och jag hatade. Förträngde. Gömde undan den i bokhyllan.
När jag nyss såg på Kingsize hemsida att den låg som nummer två /med knapp marginal från trean, men ändå) på en poll där medlemmar röstat fram tvåtusenåttas bästa hiphopalbum så beslutade jag mig för att ge den en ny chans. Efter att jag sett dem live i Göteborg vid Internationella filmfestivalens invigningsfest och faktiskt diggat, kändes det dumt att jag inte gett skivan någon andra chans.
Jag förstår precis varför jag hatade den när jag fick den. Låtarna är intensiva. Helheten är för intensiv. Den blir för mycket att lyssna på rakt igenom; det känns som om musiken efter ett tag vill tränga sig in genom hjärnbarken och huvudet börjar dunka febrilt.
Nu vet jag det i alla fall, så ser jag istället till att lyssna på en låt åt gången. För vissa spår är faktiskt riktigt bra.
När jag nyss såg på Kingsize hemsida att den låg som nummer två /med knapp marginal från trean, men ändå) på en poll där medlemmar röstat fram tvåtusenåttas bästa hiphopalbum så beslutade jag mig för att ge den en ny chans. Efter att jag sett dem live i Göteborg vid Internationella filmfestivalens invigningsfest och faktiskt diggat, kändes det dumt att jag inte gett skivan någon andra chans.
Jag förstår precis varför jag hatade den när jag fick den. Låtarna är intensiva. Helheten är för intensiv. Den blir för mycket att lyssna på rakt igenom; det känns som om musiken efter ett tag vill tränga sig in genom hjärnbarken och huvudet börjar dunka febrilt.
Nu vet jag det i alla fall, så ser jag istället till att lyssna på en låt åt gången. För vissa spår är faktiskt riktigt bra.
Kommentarer
Trackback
