Helt ärligt.
Just nu vill jag ha min familj här. Allihopa. Jag vill grina helt hämningslöst och få massa kramar. Få höra att jag grejar det här. Få höra att dem älskar mig. Få höra att jag är bra. Jag ska nog ringa mamma nu. Fy tusan. Lite för sent för det.
Jag känner mig helt omotiverad. Vet inte längre om jag vill det här ens. Om jag vill bli inredningsarkitekt eller möbeldesigner eller arkitekt eller illustratör eller något sådant alls. Känner att jag kankse skulle hitta ett yrke där jag jobbar med människor på ett annat sätt. Få människor att må bra och utvecklas.
Även om jag inte tror att jag är rätt person att bli lärare efter min tid som elevassistent, så var det vissa saker där som verkligen fick mig att tänka till. När en tjej en dag tackade mig för att jag hjälpte henne var jag ett halvt ögonblick från att börja gråta. Så vill jag ha det på något sätt. Inte som lärare, men som något annat. Känna att jag verkligen gör någon nytta och inte bara bidrar till mänsklighetens förfall.
Just nu känner jag mig mest inställd på att arbeta ett år. Fixa jobb i en annan stad och sedan dra dit med bara en väska och se vart det leder. Lämna allt. Göteborg kanske. Eller Malmö. Bara jag och min väska. Romantisk tanke. Jag menar, hur får man jobb nu för tiden?
Tog en cigg en stund sedan. Den smakade äckligt, men jag rökte upp hela ändå. Yr blev jag också. Refererar till Shout Out Louds - You are dreaming:
"oh no, a cigarette can't cover up the mess I'm in
But it makes me feel less lonely, again and again"
Jag hatar det här. Nästan.
Jag känner mig helt omotiverad. Vet inte längre om jag vill det här ens. Om jag vill bli inredningsarkitekt eller möbeldesigner eller arkitekt eller illustratör eller något sådant alls. Känner att jag kankse skulle hitta ett yrke där jag jobbar med människor på ett annat sätt. Få människor att må bra och utvecklas.
Även om jag inte tror att jag är rätt person att bli lärare efter min tid som elevassistent, så var det vissa saker där som verkligen fick mig att tänka till. När en tjej en dag tackade mig för att jag hjälpte henne var jag ett halvt ögonblick från att börja gråta. Så vill jag ha det på något sätt. Inte som lärare, men som något annat. Känna att jag verkligen gör någon nytta och inte bara bidrar till mänsklighetens förfall.
Just nu känner jag mig mest inställd på att arbeta ett år. Fixa jobb i en annan stad och sedan dra dit med bara en väska och se vart det leder. Lämna allt. Göteborg kanske. Eller Malmö. Bara jag och min väska. Romantisk tanke. Jag menar, hur får man jobb nu för tiden?
Tog en cigg en stund sedan. Den smakade äckligt, men jag rökte upp hela ändå. Yr blev jag också. Refererar till Shout Out Louds - You are dreaming:
"oh no, a cigarette can't cover up the mess I'm in
But it makes me feel less lonely, again and again"
Jag hatar det här. Nästan.
Kommentarer
Trackback
