"Sluta röka"-session
Jag borde egentligen vara på väg till skolan nu, men jag kände att jag behövde skriva ner det här nu för annars kommer jag att låta hela tanken rinna ut i sanden. Hoppas helt enkelt att det är värt det.
Ett tag har jag funderat på om jag kanske borde sluta röka. När jag talade med mina föräldrar igår så gick upp för mig att det var et halvår sedan jag flyttade hemifrån. Ett halvår. En vecka efter att jag flyttat började jag att röka igen efter det som jag kallade en "ciggpaus på känsla". I en och en halv månad rökte jag inte en enda cigg och det var något som jag mådde förvånansvärt bra utav. Första dagarna tog jag ett par nikotintuggummin, men dem gav mig bara huvudvärk och illamående så jag lade ner även dem direkt. Ändå började jag igen. Två ciggpaket kom fram i flytten och plötsligt var jag tillbaka igen; stod på min uteplats och andades in och ut gift. Gift. Till ingen nytta alls.
Igår berättade jag för min mamma att min näsa runnit och bråkat hela dagen. Hon nämnde då att det var pollen i luften. Jag stelnade till. Tanken kom att det kanske var allergi och direkt gick mina tankar till giftpinnarna. Efter fyra år i sällskap av cigg skulle det inte vara förvånande om något sådant skulle bryta ut i min kropp med tanke på alla gifter jag tagit så gott som dagligen. Jag vet ju redan att jag har förstört mitt immunförsvar och råkat ut på många influensor och förkylningar som jag kanske hade kunnat slippa. Att jag förstört min hud, speciellt i ansiktet. Att jag blivit försenad många gånger på grund av att ciggen varit slut. Att jag har varit stressad över att inte ha cigg. Att jag många gånger har lagt ner mina sista kronor på att köpa gift. Att jag antagligen skulle ha kunnat vara mycket bättre på att dansa om inte min kondition och ork slukats av ciggen. Men allergi. Allergi. Det också? Inget tillfälligt, utan något kroniskt och varaktigt. Inte som cancer, för även cancer tar slut vid döden eller vid kemoterapi.
Så idag efter att jag vaknat så har jag tänkt på om det skulle vara en idé att sluta röka. Först hade jag tänkt att starta upp en "sluta röka"-session nästa vecka, men den kommer att få starta upp nu.. Session, sammankomst. En väldigt tillfällig sak alltså nämner jag det som. Just av den anledningen att jag inte vågat kalla det något annat i rädsla för att bara svika mig själv. Att lova något som jag sedan inte skulle kunna hålla.
Jag kan inte säga att jag ångrar att jag har rökt. Saker och ting blir som dem blir. Det finns skäl till att jag började röka. Jag har lärt känna många människor som jag kanske aldrig skulle ha lärt känna om jag inte hade rökt. Rökningen har varit en del av det liv jag levt närmsta fyra åren och jag ångrar inte dem fyra åren. Det finns ingen anledning att ångra det som varit. Det som frågan är idag, i denna stund, är hur jag vill ha min framtid. Den känsla som finns i mig just nu är att jag ska starta upp en "sluta röka"-session igen. Idag. En session som jag hoppas blir kronisk.
Ciggen på min balkong denna morgon, vars fragment fortfarande finns på mina fingrar blir den sista idag. Jag vågar inte säga den sista någonsin, men jag vågar nästan säga att jag önskar det.
