Hejdå
Här slutar det. Precis som planerat. Det finns ingen tillfredställelse att avsluta det här projektet. Inget "äntligen" eller "jag klarade det". Bara ett "jaha, så var det över då". Hela bloggen var endast ett enda stort antiklimax. Inga toppar, inga dalar, ingen vidare spänning även om tidsfördriv. Lika mycket "jaha" som en R'n'b-låt med exempelvis Beyonce eller Rihanna. Jag är inte besviken, för den var ju inte menad att roa utan bara få mig att hålla igång.
Jag borde kanske komma med någon form av avslutande visdomsord ändå. Men nej.
Det här var faktiskt allt.
Hiphopare tänker bara knark
R säger:
jag har frälst bror min till Rjd2
hihihi
A säger:
haha va?
nu hänger jag inte me
R säger:
jag böt ämne. totalt
http://www.youtube.com/watch?v=MRDTQGXaO-k&eurl=http%3A%2F%2Fwww%2Ewhoa%2Enu%2Fuser%2F145270%2Easpx&feature=player_embedded
A säger:
haha vf
flummar låt
R säger:
fu
A säger:
:D
R säger:
buhu buhu
ni hiphopare tänker bara knark hela tiden
om jag säger grönt eller brunt, vad är din första tanke
HELT ÄRLIGT???
A säger:
hahaha
majja hasch
R säger:
SE
jävla skadade jävlar
A säger:
hahha
Sista dagen
Igår. Öppet hus i skolan, breaking på egen hand, visit hos föräldrar och slutligen träffa en fin vän. Hemma sedan ett tag tillbaka och ska försöka bygga ihop en cigg och sedan sova.
Fredag var en rätt fin dag den med. Första parkhänget det här året. Fick insikten att (nästan) alla hiphopare jag är bekant med röker på. Jag låter det förbli osagt här vad jag tycker om det, eller vad jag inte tycker om det eller om jag ens tycker något om det då jag inte vet vilka som läser och det är ett känsligt ämne.
Idag är sista dagen då jag slkriver något här.
Utbildningskrafs
Arkitektprovet är över nu för mig. Skickade det vid middagstid. Vet inte alls om det blev bra eller dåligt, det får tiden utvisa...
Var inne på Studera.nu igår och sökte en del utbildningar. Kompletterade min ansökan tidigare ikväll och försöker nu lägga till några fler...men precis som förra året så fungerar det inte. Det är skamligt att det inte har kunnat hanteras bättre iår, även om många söker...
Hörde på nyheterna i morse att mer än en femtedel av alla som söker skulle hellre ha velat jobba egentligen, men i dessa kristider så tar såväl gamla som unga fram skolböckerna. Det tycker inte jag låter så bra. Förstår inte hur någon som är omotiverad till att studera ska kunna få goda resultat. Jag menar, det är ju tillräckligt svårt att studera ändå?
Nu har jag levt själv i snart ett skolår. Det känns väldigt märkligt. Allt.
1. Föräldrarnas hem är inte hemma längre för mig. Jag har varit här hos mina föräldrar i en vecka nu och jag längtar galet mycket till min egen oas.
2. Jag tänker allt jag köper i mat. Hur mycket mat jag kan få om jag inte köper något.
3. Sedan första dagen har jag levt på vegetarisk kost (bortsett från en del godis med gelatin). Och jag har inte saknat kött, bara lättillgängligheten att skaffa god, billig mat. Jag menar, hur kul är det att få en MOSrulle med pyttelite sallad?
4. Jag klarar av min ekonomi utmärkt så länge jag får min csn-peng.
5. Jag har varit inskriven på ett universitet och en högskola...hittills!
6. Lider inte av näringsbrist. Dvs äter bra och dissar nudlar totalt.
7. Jag har blivit mycket bättre på att måla, teckna osv. Fantastiskt vad ett år kan göra..
Orkar inte komma på något mer. En sak som bekymrar mig lite är dock det faktum att jag förlorar min lägenhet om jag börjar plugga i en annan stad. Och jag älskar den ju.
Ska man sova kanske och strunta i att söka fler utbildningar? Vågar inte, trots att ansökningstiden antagligen kommer att skjutas upp..
Var inne på Studera.nu igår och sökte en del utbildningar. Kompletterade min ansökan tidigare ikväll och försöker nu lägga till några fler...men precis som förra året så fungerar det inte. Det är skamligt att det inte har kunnat hanteras bättre iår, även om många söker...
Hörde på nyheterna i morse att mer än en femtedel av alla som söker skulle hellre ha velat jobba egentligen, men i dessa kristider så tar såväl gamla som unga fram skolböckerna. Det tycker inte jag låter så bra. Förstår inte hur någon som är omotiverad till att studera ska kunna få goda resultat. Jag menar, det är ju tillräckligt svårt att studera ändå?
Nu har jag levt själv i snart ett skolår. Det känns väldigt märkligt. Allt.
1. Föräldrarnas hem är inte hemma längre för mig. Jag har varit här hos mina föräldrar i en vecka nu och jag längtar galet mycket till min egen oas.
2. Jag tänker allt jag köper i mat. Hur mycket mat jag kan få om jag inte köper något.
3. Sedan första dagen har jag levt på vegetarisk kost (bortsett från en del godis med gelatin). Och jag har inte saknat kött, bara lättillgängligheten att skaffa god, billig mat. Jag menar, hur kul är det att få en MOSrulle med pyttelite sallad?
4. Jag klarar av min ekonomi utmärkt så länge jag får min csn-peng.
5. Jag har varit inskriven på ett universitet och en högskola...hittills!
6. Lider inte av näringsbrist. Dvs äter bra och dissar nudlar totalt.
7. Jag har blivit mycket bättre på att måla, teckna osv. Fantastiskt vad ett år kan göra..
Orkar inte komma på något mer. En sak som bekymrar mig lite är dock det faktum att jag förlorar min lägenhet om jag börjar plugga i en annan stad. Och jag älskar den ju.
Ska man sova kanske och strunta i att söka fler utbildningar? Vågar inte, trots att ansökningstiden antagligen kommer att skjutas upp..
My City
Halkade över den här. Åtta timmar kvar och jag känner mig lite mer pepp.
Mamma & pappa...
..jag vet att ni med största sannolikhet inte läser det här, men jag älskar er. Jag vill dö före er, för jag vet inte hur jag ska kunna leva utan er kärlek och ert stöd. Funderade på det där idag och kom fram till att jag skulle kunna dö precis innan er. Så slipper vi lida. Visst? Jag kommer ändå inte att ha några barn eller man som jag lämnar efter. Kan leva som erimit bortsett från umgänge med er, så har jag inga vänner som saknar heller. Syskonen ska jag få att önska mig död bara, sådär helhjärtat. Syster för ändå generna vidare liksom, så den delen behöver vi inte bry oss om!
Sexton timmar kvar ungefär. Kommer det att gå? JA. Det försöker jag inbilla mig i alla fall. Mycket vilja och Coca Cola är receptet för att klara sömnlösa nätter. Nu vet ni det!
Sexton timmar kvar ungefär. Kommer det att gå? JA. Det försöker jag inbilla mig i alla fall. Mycket vilja och Coca Cola är receptet för att klara sömnlösa nätter. Nu vet ni det!
Nedräkning
Mindre än 24 timmar kvar. Sen ska proverna vara inne/skickas.
Damn it.
Damn it.
I'm just a girl
Läste Hanna Fridéns blogg och blev då påmind om den här och vad den egentligen handlar om. Det var precis vad jag behövde just nu. Tack.
"Take this pink ribbon off my eyes
I'm exposed
And it's no big surprise
Don't you think I know
Exactly where I stand
This world is forcing me
To hold your hand
'Cause I'm just a girl, little 'ol me
Don't let me out of your sight
I'm just a girl, all pretty and petite
So don't let me have any rights
Oh...I've had it up to here!
The moment that I step outside
So many reasons
For me to run and hide
I can't do the little things I hold so dear
'Cause it's all those little things
That I fear
'Cause I'm just a girl I'd rather not be
'Cause they won't let me drive
Late at night I'm just a girl,
Guess I'm some kind of freak
'Cause they all sit and stare
With their eyes
I'm just a girl,
Take a good look at me
Just your typical prototype
Oh...I've had it up to here!
Oh...am I making myself clear?
I'm just a girl
I'm just a girl in the world...
That's all that you'll let me be!
I'm just a girl, living in captivity
Your rule of thumb
Makes me worry some
I'm just a girl, what's my destiny?
What I've succumbed to Is making me numb
I'm just a girl, my apologies
What I've become is so burdensome
I'm just a girl, lucky me
Twiddle-dum there's no comparison
Oh...I've had it up to!
Oh...I've had it up to!!
Oh...I've had it up to here!"
Hur ska det här gå?
Min inställning till allt har varit att "Det löser sig". Även om inte på det sätt jag tänkt, så blir det bra ändå.
Men nu. Nu vill jag verkligen att det ska bli på ett visst sätt. Att jag ska få komma härifrån och komma in på den utbildning jag vill ge en chans. I nuläget känns det omöjligt. Det är inte kul. Vill tro på att det är möjligt, men det känns som om jag bara drömmer mig bort och att jag kommer att bli besviken.
Nu ska jag återgå till mitt. Och försöka hoppas på att jag har fel.
Adjö min älskade
"När jag ser upp hänger den fagra flaggan sorgset ner likt en trasa fylld av rester. Vinden är stilla; jag vet att du inte välsignar min resa. Söker efter fragment av den blåa himlen, men den enda blå nyansen hänger tungt i regnmolnen. Jag älskar dig handlöst och jag faller. Du vet att jag måste gå.
Det är inte dina brister eller fel som får mig att packa allt jag är i kartonger och söka mig bortåt. Du är full av liv, av kärlek, av glädje. Men ingadera är menade för mig. Jag kan inte bli en del av det, inte nu Kanske aldrig. Jag räcker inte till för att älska dig. Ju mer jag ger, desto mer vill du ha. Söker hela tiden alternativa vägar för att undgå dina krav. För att duga, för att räcka till. För att kunna vara hos dig utan att skrika av ångest inuti det som är jag.
När jag åkte på rullbandet, på väg för att ta den blås linjen till ditt hjärta, kände jag mig som en vara i en fabrik. På väg att granskas för att sedan konsumeras och slutligen återvinnas. Jag klarar inte av att känna så längre. Vid varje återvinning försvinner små fragment av det jag är och det känns som om jag förlorar mig själv. Att jag blir en i massan, att jag förlorar färg.
Jag väntar på perrongen nu och hoppas att mitt tåg kommer snart. Ännu går det inte att uttyda när avgången tar plats i tidens rymd. Men det är så länge jag stannar hos dig, inte ett tidsfragment mer än så.
Adjö Stockholm, min älskade."
R.S.M (2009)
Det är inte dina brister eller fel som får mig att packa allt jag är i kartonger och söka mig bortåt. Du är full av liv, av kärlek, av glädje. Men ingadera är menade för mig. Jag kan inte bli en del av det, inte nu Kanske aldrig. Jag räcker inte till för att älska dig. Ju mer jag ger, desto mer vill du ha. Söker hela tiden alternativa vägar för att undgå dina krav. För att duga, för att räcka till. För att kunna vara hos dig utan att skrika av ångest inuti det som är jag.
När jag åkte på rullbandet, på väg för att ta den blås linjen till ditt hjärta, kände jag mig som en vara i en fabrik. På väg att granskas för att sedan konsumeras och slutligen återvinnas. Jag klarar inte av att känna så längre. Vid varje återvinning försvinner små fragment av det jag är och det känns som om jag förlorar mig själv. Att jag blir en i massan, att jag förlorar färg.
Jag väntar på perrongen nu och hoppas att mitt tåg kommer snart. Ännu går det inte att uttyda när avgången tar plats i tidens rymd. Men det är så länge jag stannar hos dig, inte ett tidsfragment mer än så.
Adjö Stockholm, min älskade."
R.S.M (2009)
My own prison
Should have been dead
On a Sunday morning
Banging my head
No time for mourning
Ain't got no time
Not on top
"Många välfungerande förhållanden bygger på lögner" kunde jag precis läsa i undertexterna. Då inser man att man egentligen inte borde sitta här, men jag behöver en paus. Smuttar på en tredjedels kopp med kaffe,försöker undvika att dricka för mycket sådant nu för tiden. Arkitektprovet har inte riktigt gått som jag vill. Får använda all min kraft för att hålla dem negativa tankarna tillbaka och upprepa för mig själv att jag kan få ihop det och hitta lösningarna jag behöver. Mamma är fantastisk och har lovat att köra mig till en butik för att lösa en del i alla fall. Pappa är fantastisk också som försöker att få mig glad genom att skämta, även om jag just nu inte är på skojhumör.
Ska alldeles strax återgå till mitt pysslande. Det känns mest tungt. Har så svårt att se mig själv lyckas med sådana saker. För saker och ting i allmänhet närmsta åren har inte gått som jag tänkt. Jag hoppas verkligen att jag ska få den trenden att brytas och få möjligheten att lämna Stockholm...
New shoes for my soul
Idag har jag pysslat massor och målat lite. Överväger om jag ska sova nu eller pyssla/måla lite till. Lutar mest åt att sova.
Igår impulsköpte jag skor. Det känns galet rätt! Honey mid är en fin modell som finns i galet många olika varianter just nu. Såhär ser mina ut ungefär. Den blåa undersulan är fantastisk. ÅH!
Igår impulsköpte jag skor. Det känns galet rätt! Honey mid är en fin modell som finns i galet många olika varianter just nu. Såhär ser mina ut ungefär. Den blåa undersulan är fantastisk. ÅH!
Mitt bland fasor
"Dig som biter,
dig som sargar,
dig som sliter
mig i trasor.
Dig som slår mig i sår,
dig som gett av tacksamhet,
slag och bett av tigrar, vargar.
Dig, som slog och dig som bet mitt bland fasor bett och slag,
älskar jag."
/Gustav Fröding
dig som sargar,
dig som sliter
mig i trasor.
Dig som slår mig i sår,
dig som gett av tacksamhet,
slag och bett av tigrar, vargar.
Dig, som slog och dig som bet mitt bland fasor bett och slag,
älskar jag."
/Gustav Fröding
Smoke & Mirrors
Den här låten var den jag behövde idag.
Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Nej, bara nej, nej och nej.
Idag har inte varit min dag. Jag har hela tiden fått tvinga mig själv till att göra saker, annars skulle jag bara ha legat apatisk i sängen och glott på den märkliga sprickan i taket alternativt lyckats ta mig till föräldrarna och glott apatiskt på deras teve.
Min disk är borta nu i alla fall, jag har ätit och jag har lyckats arbeta lite med arkitektprovet. Men den enda drivkraften har varit måsten och det känns inte bra. Så ska det ju inte vara. Varför är det så idag?
Antar att det är allt. All stress. Alla krav. All oro.
Nu ska jag i vilket fall som helst försöka transformera till människa och gå ut en sväng. Köpa kaffe, banan, avocado och kakor. Igår åt jag en hel chipspåse på trehundra gram. Själv. En förpackning gräddfil med holidaydip med. Stressätande deluxe. Inte bra, inte bra...
Min disk är borta nu i alla fall, jag har ätit och jag har lyckats arbeta lite med arkitektprovet. Men den enda drivkraften har varit måsten och det känns inte bra. Så ska det ju inte vara. Varför är det så idag?
Antar att det är allt. All stress. Alla krav. All oro.
Nu ska jag i vilket fall som helst försöka transformera till människa och gå ut en sväng. Köpa kaffe, banan, avocado och kakor. Igår åt jag en hel chipspåse på trehundra gram. Själv. En förpackning gräddfil med holidaydip med. Stressätande deluxe. Inte bra, inte bra...
I want you back
Grym låt. Både orginalet av The Jackson 5 och Cleopatras cover..
Försöker peppa mig själv till att göra alla måsten. Idag känns det lite tungt.
Försöker peppa mig själv till att göra alla måsten. Idag känns det lite tungt.
Hippetihoppare <3
Magnus Betnér. Min svenske favoritkomiker. Det här klippet om hiphopare är underbart!
Är människor avtrubbade gällande våld idag?
Igår var jag inne på ett forum. Någon hade lagt upp den här artikeln, skriven av Johan Arkert och Simon Andrén på Aftonbladet, som handlar om en man som blivit misshandlad, nerslagen och rånad i Malmö. Men det var inte därför den var upplagd, utan den som lagt upp artikeln hade tyckt att den var rolig pga att den misshandlade varit utklädd till ananas (iom en musikvideoinspelning). Och det tyckte även de flesta andra som kommenterade. Roligt var nyckelordet.
Jag blev äcklad. Är människor helt avtrubbade gällande våld nu för tiden? Jag måste säga att jag främst är förvånad över att artikeln i sig fick bli publicerad, även om Aftonbladet inte är känd för sin goda journalistik. För det är ju uppenbart att de som skrev artikeln tappat greppet och försökt göra något lustigt av det. Svart humor och tragikomik i sig är det inget fel på. Men det här handlade om en artikel i en tidning och inte seriesidan. Det här handlade om en japansk man på besök i Sverige som blev misshandlad och rånad och antagligen mått uselt över hela händelsen. Och människor har mage att skratta och göra sig lustiga över det.
Jag kan se framför mig morgondagens artikel. "Kvinna i korvdräkt våldtagen". Vem skrattar nu? Skulle den få bli publicerad? Troligen inte idag med tanke på den debatt som brinner i vår tid. Men i framtiden? Kommer även dagen då vi blir avtrubbade för våldtäkter att vi då bara ser korvdräkten och inte kvinnan bakom den?
Mina femton minuter i rampljuset?
Tummen upp...eller?
Jag insåg på morgonen när jag svarade på några kommentarer att något mysko hade hänt.
1. Kommentarerna hade kommit nästan samtidigt på morgonen till samma inlägg
2. När jag precis hade svarat på kommentarerna jag fått så kom det ännu fler.
Så. Jag kollade på förstasidan och där var ju bilden på älskade André Benjamin och inledningen till inlägget jag skrev om kändisar med cool stil. Min första reaktion var faktiskt "OH NOES", men sen så har det ju visat sig att jag inte fått massor av idiotiska kommentarer eller blivit bombarderad av reklam. Det är fint. Fina ni är va! Så tummen upp för er.
Ni som bara ville kika förbi - tack för visiten!
Ni som tänkt stanna - välkomna!
Som tidigare läsare vet, så läggs bloggen ner snart. Men ni hinner med slutet i all fall?
Nu ska jag sova. Allt fint till er.
Colors of love, love of colors
Gick runt i min underbara stad som badade i sol! Skorna passade tyvärr inte, så väntar på att få prova ett mindre par nästa vecka... men jag lyckades handla massor av material till mitt arkitektprov-pysslande (tyg, kartong, papper, skalpell osv). Så det känns bra. Träffade även på en fin bil som förstått att det är FÄRG som gäller!
Såhär gick det med listan:
[X] Äta lunch
[X] Städa lite smått
[X] Köpa A3-kartong
[/ ] Pyssla med arkitektprovet - Det ska jag göra nu!
Tisdag
Sov ju inte tidigt som jag först tänkt igår, så blev inget med morgonpromenad i staden med varm choklad, köpa kartong och vra hemma innan lunch. Lite synd, men fler chanser till att fånga dem tidiga timmarna kommer bara jag tar dem!
På schemat idag:
[ ] Äta lunch
[ ] Städa lite smått
[ ] Köpa A3-kartong
[ ] Hämta ut skor (hejdå ruttna skor!)
[ ] Åka hem till föräldrarna(?)
[ ] Pyssla med arkitektprovet
Morgonens musik:
Your glass house
Anyone else would leave but you you crawled back to the bed and fell back asleep
Nu är jag med...skor?
Klockan är fyra. Efter flera timmars beslutsångest så klickade jag hem skor. Säger någon att de är fula, så börjar jag gråta. Jag har kört på vita sneakers så länge att det behövdes en radikal förändring, men undrar om det inte blev lite för radikalt nu...
Beroende på hur de känns så blir de antingen vardagsskor eller breakingskor. Passar de väldigt bra, så klickar jag även hem ett par liknande. Det är lite spännande.
Hittade annars ett par galet snygga skor, men min storlek var slut. Så snygga att jag antagligen inte skulle ha kunnat använda dem ändå. utan haft dem på hyllan för allmän beskådning.
Nu ska jag sofva.
Clean monday
Scarf: H&M
Jacka: H&M
Tröja: Gina Tricot
Jeans: Levis 501
Strumpor: H&M
Sneakers: Megaruttna Adidas Honey mid
Som ni förstår behöver jag nya sneakers. Men jag är kräsen och har bråkiga, beniga fötter vilket gör det svårt. Nu har jag beslutat mig för att beställa ett eller två par ikväll, får se om jag lyckas. Kollade i några affärer idag, men hittade inget av intresse...
Har ätit jättenyttig mat ikväll och mår helt fantastiskt. Har precis gjort en lunchsallad för imorgon, ska snart diska lite och sedan funderar jag helt ärligt på att sova. Då kan jag ta en morgonpromenad i staden, dricka varm choklad ur termos vid stadshuset, köpa A3-kartonger och vara hemma innan lunch! Det låter rätt fint, visst? Skön med en ledig måndag. Känns underbart att tänka på att jag är ledig hela veckan. Även om jag har mycket att göra, så ska jag försöka smita ut och njuta av sol ett tag varje dag i alla fall!
Den här är så söt. Påminner om en tid då jag verkligen trodde på att kärlek var så enkelt.
House of pears
Hemma hos päronen igen. Umgåtts med föräldrar och syster+familj. Sett en märklig film också,"My life as an idoit". Jag har varit här lite för mycket närmsta tiden känner jag, så det blir att åka direkt efter frukost imorgon, leta sneakers, köpa lite annat viktigt, handla mat och sedan dra hem föratt pyssla med arkitektprovet...
Igår fikade jag med en vän i övrigt. Det var så varmt att det nästan var helt ok att sitta ute och fika. Vi utmanade lite och satt med filtar vid ett bord utanför Café 60. Musigt. Snart sommar. Jättesnart. Visst har det varit lite kyliga vindar idag, men inte som tidigare.
Nu ska jag snart sova. Kommer att sova gott för det pirrar i min mage. Hihi.
Igår fikade jag med en vän i övrigt. Det var så varmt att det nästan var helt ok att sitta ute och fika. Vi utmanade lite och satt med filtar vid ett bord utanför Café 60. Musigt. Snart sommar. Jättesnart. Visst har det varit lite kyliga vindar idag, men inte som tidigare.
Nu ska jag snart sova. Kommer att sova gott för det pirrar i min mage. Hihi.
[Del 1] Kändisarna med coolast stil
Tänkte att det är dags att hylla kändisar med stil. Denna gång är Peter Siepen, Lily Allen och André Benjamin på tapeten...
All I need
Det viktigaste på schemat idag:
[ ] Städning
[ ] Sneakersjakt (affärerna jag ville till var stängda) [Edit]
[ ] Systerdotter
One Republic är bra. Och den här låten är grym.
Well, all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head
[ ] Städning
[ ] Systerdotter
One Republic är bra. Och den här låten är grym.
Well, all I need
Is the air I breathe
And a place to rest
My head
Sunday Bloody Sunday
Saknad
Jag saknar för många och för mycket just nu. Människor, platser, ögonblick och bitar av mig själv. Och så mycket annat.
Hiphop vs R'n'b/soul?
Scenario 1:
Hiphop
vs R'n'b
vs R'n'b
Vet du vem Yoko Ono är?
Det är märkligt det där. Jag hade faktiskt ingen koll på vad Yoko Ono hade gjort förutom att pluppa fram John Lennons barn och "splittra The Beatles".Sökte lite på performance art nyss och plötsligt dök hennes namn upp, varpå jag började söka efter hennes konst och musik. Det visade sig att hon är både (pop)artist och konstnär, verksam än idag. Och det jag har sett är grymt! Se videon närmast här nedan., så får du inblick i hennes konstnärskap. Den andra videon är ett smakprov av hennes musik som är väldigt simpel men otroligt cool.
Det är en skam att vissa helt kommer i skymundan av sina mer kända partners. För hennes konst är absolut ingenting att blunda för... Fastnade direkt för "Play it by trust". Underbart.
Vårtecken; Söder fick mig i sitt grepp
Sista skoldagen innan lovet igår. Den gick fort. Saker och ting gick bra; jag fick mycket gjort och sedan så hade två klasskamrater bakat jättegod äppelpaj till eftermiddagen. Hade planer på att ge mig iväg på jakt efter skor, även fast det viskats om öl efter skolan. Gick iväg, men gick sedan tillbaka snabbt då jag var tvungen att få tag på en lärare för att höra hennes åsikt om det jag gjort hittills på arkitektprovet. Hon gav mig sitt visitkort och sa att jag kunde komma förbi under lovet. Hur fint är inte det?
När jag diskret skulle smita iväg igen så träffade jag på klasskamrater och plötsligt blev det aktuellt att haka på och öla ändå. Så. Mycket folk från skolan begav sig till Mosebackes fantastiska uteservering. Det kan inte bli så mycket mer vår än så! Sol, trevligt folk och fantastisk utsikt.
När det började närma sig kväll blev det lite kyligt. En klasskamrat bjöd då oss alla hem till sig för att fortsätta där ett tag. Så. Dit stack en bunt människor, jag inräknad, och fortsatte att öla.
När jag diskret skulle smita iväg igen så träffade jag på klasskamrater och plötsligt blev det aktuellt att haka på och öla ändå. Så. Mycket folk från skolan begav sig till Mosebackes fantastiska uteservering. Det kan inte bli så mycket mer vår än så! Sol, trevligt folk och fantastisk utsikt.
När det började närma sig kväll blev det lite kyligt. En klasskamrat bjöd då oss alla hem till sig för att fortsätta där ett tag. Så. Dit stack en bunt människor, jag inräknad, och fortsatte att öla.
Tiden rann iväg och jag insåg plötsligt att Poetry Slam hade börjat på Sjöhästen. Så jag tackade för mig, köpte en krispig falafel på Folkets Kebab (mycket trevlig personal) och begv mig till Hornstull. Stämningen var tyvärr inte lika bra som förgående två gånger, vilket jag tror beror på att det var mycket folk som var där pga fredag och inte poesi till skillnad från tidigare. Tjejen som jag hejade på gick tyvärr inte vidare till finalen i Norrköping, men hon var ändå otroligt duktig. Bob Hansson läste upp lite dikter och jag undrade nästan om han inte var påverkad av någon substans då han uppträdde lite för märkligt.
Drog hem lite innan slutet av uttagningen till finalen i Norrköping då jag kände mig helt slut. Träffade en prins på vägen hem, men jag vågade inte plocka upp och pussa honom. Somnade med kläder och linser på en obäddad säng -igen! Mycket trevlig dag i alla fall. Och nu är nog våren är för att stanna(?).
Skojakten.
Nu ska jag egentligen sitta på tåget på väg till skolan. Det gör jag alltså inte. Men snart så...
Har kollat på skor ett bra tag nu. Måste ge mig ut på jakt efter skor idag. Mina sneakers är tre andetag från att falla i bitar och det känns faktiskt riktigt pinsamt.
Har kollat på skor ett bra tag nu. Måste ge mig ut på jakt efter skor idag. Mina sneakers är tre andetag från att falla i bitar och det känns faktiskt riktigt pinsamt.
Dagens dos av grönt
Två morötter
En liten skål med äppel- och apelsinbitar
En näve bladspenat
En halv avocado
Kämpade tidigare som tusan med avocadohalva nummer två, men den kändes för...mäktig. Men den var faktiskt ovanligt stor? Var till Ica precis och köpte lite frukt och grönt så jag får i mig dagens dos och har lite till imorgon. Även mörk choklad och valnötter. Skulle egentligen varit förbi den nya Lidl vid Medborgarplatsen och köpt mat efter skolan, men det glömde jag bort och letade istället material till arkitektprovet innan det var dags att skynda hem och ordna tvätten.
Gällande arkitektprovet så är en idé är helt klartecknad. Min lärare tyckte det såg okej ut, så jag kör på den. Bara två kvar...och välja material och metod. Heh. Men helt ärligt så är jag inte stressad. Jag har kommit in i det och det SKA gå bra. För det har jag bestämt och jag är motiverad.
Just nu mår jag väldigt bra allmänt. Det är en del att göra och fixa, men har inställningen att fokusera på lösningar och inte problem och då är jag övertygad om att saker löser sig också!
Vet ni. Den här låten är kärlek. Den har varit det för mig sedan första gången den spelades på radion.
En liten skål med äppel- och apelsinbitar
En näve bladspenat
En halv avocado
Kämpade tidigare som tusan med avocadohalva nummer två, men den kändes för...mäktig. Men den var faktiskt ovanligt stor? Var till Ica precis och köpte lite frukt och grönt så jag får i mig dagens dos och har lite till imorgon. Även mörk choklad och valnötter. Skulle egentligen varit förbi den nya Lidl vid Medborgarplatsen och köpt mat efter skolan, men det glömde jag bort och letade istället material till arkitektprovet innan det var dags att skynda hem och ordna tvätten.
Gällande arkitektprovet så är en idé är helt klartecknad. Min lärare tyckte det såg okej ut, så jag kör på den. Bara två kvar...och välja material och metod. Heh. Men helt ärligt så är jag inte stressad. Jag har kommit in i det och det SKA gå bra. För det har jag bestämt och jag är motiverad.
Just nu mår jag väldigt bra allmänt. Det är en del att göra och fixa, men har inställningen att fokusera på lösningar och inte problem och då är jag övertygad om att saker löser sig också!
Vet ni. Den här låten är kärlek. Den har varit det för mig sedan första gången den spelades på radion.
Smoke on the water
Det blev inget med att handla mat igår. Jag stannade i skolan fram till klockan sju, sedan begav jag mig hem till föräldrarna; snyltade på mat, såg en ytlig, fånig komedi som jag redan sett som gevetvis slutade snutteputtilyckligt och däckade slutligen på soffan med kläder och linser på. Väcktes av pappa som tyckte att jag kunde äta frukost med honom. Fin som han är ordnade han även gröt till mig. Igår var det ju mamma som lagade mat speciellt för mig (kunde inte äta deras rester iom min vegetariska kosthållning.
Nu dricker jag kaffe. Ska snart bege mig till skolan. Mamma hittade ett linne som jag trodde att jag tappat bort, men det var hon som haft det i sitt skåp! Det har jag på mig i alla fall. Men fan alltså, det är urringat. Eller snarare blir tydligt urringat i och med att jag råkade köpa en push-up sist och har på mig den nu. Jag gillar inte urringat på det här sättet. Det sysslade jag med i högstadiet och sedan fick jag nog. Ser ingen anledning att visa upp mina behag, jag vill ju ändå inte ligga.
Nåja. Nu ska jag fixa till mig lite och sedan ge mig iväg. Den här morgonen har varit i sällskap av Deep Purple.
Nu dricker jag kaffe. Ska snart bege mig till skolan. Mamma hittade ett linne som jag trodde att jag tappat bort, men det var hon som haft det i sitt skåp! Det har jag på mig i alla fall. Men fan alltså, det är urringat. Eller snarare blir tydligt urringat i och med att jag råkade köpa en push-up sist och har på mig den nu. Jag gillar inte urringat på det här sättet. Det sysslade jag med i högstadiet och sedan fick jag nog. Ser ingen anledning att visa upp mina behag, jag vill ju ändå inte ligga.
Nåja. Nu ska jag fixa till mig lite och sedan ge mig iväg. Den här morgonen har varit i sällskap av Deep Purple.
Hej och nu är jag ambitiös!
Nu har jag suttit sedan klockan ett med arkitektprovet. Tänkte sitta kvar en timme till åtminstone, men får se; kan bli kortare, kan bli längre. Sedan blir det att omedelbums efter skolan åka och handla mat. Massor av grönsaker och frukt. Och valnötter. Då jag inte äter fisk så måste sådana fetter komma in andra vägar...
Åt en apelsin idag för första gången på evigheter. Apelsiner är jobbiga jävlar som geggar, så det är inget som kan ätas i farten precis och det är ju då jag mest äter frukt. Äpplen och bananer är mer tacksamma till rörliga människor, även om bananer är mest sötkladdiga och ibland gör mig rent illamående samt så lämnar dem ett äckligt skal efter sig.
Solen lyser idag, men den vill inte riktigt lysa på mig. Det känns som om jag ofrivilligt går med ett paraply idag. Försöker att dra ner det, men det håller fast min hand och sträcker sig mot skyn och skymmer solen. Vet inte varför, men det ordnar sig väl. Måste sluta vänta på regnet som inte kommer.
Som ni förstår så har jag precis som alltid ingenting att komma med, men ändå läser ni. Arton dagar kvar nu, sedan slutar jag skriva här. Har gått mycket fortare än väntat. Kanske för att galet mycket har hänt i mitt liv, även om jag har varit så pass distansierad att jag har behållt det mesta för mig själv trots att jag skrivit här dagligen. Det ni har fått se är endast små fragment av mig. Det som jag har kunnat skriva utan att känna mig utelämnad.
Vad som händer när dem sjuttiosju dagarna är över vet jag inte ännu, men det blir troligen att ta tag i gamla projekt. Blogga på det här sättet utan en tanke på att skriva något av värde tror jag inte att jag fortsätter med. Jag har inget behov av att utmärka mig, hävda mig eller uppmärksammas av främmande människor. Jag vill inte ha någon form av bekräftelse så länge det inte handlar om något bra jag har gjort. Det här är ingenting i den kategorin, den här bloggen har handlat om enbart en sak egentligen; att komma igång med att skriva igen. För det har jag lyckats med. Nu menar jag inte själva texterna som ni har fått läsa, utan texterna som jag har i min hemliga låda och i min kära dators textdokument. Det är texter jag inte vill tala om mer än att det är sådant jag vill skriva; saker som har substans, struktur och mening vilket är precis i motsats till den här bloggen nästan uteslutande.
Nu ska jag återgå till tecknandet...
Åt en apelsin idag för första gången på evigheter. Apelsiner är jobbiga jävlar som geggar, så det är inget som kan ätas i farten precis och det är ju då jag mest äter frukt. Äpplen och bananer är mer tacksamma till rörliga människor, även om bananer är mest sötkladdiga och ibland gör mig rent illamående samt så lämnar dem ett äckligt skal efter sig.
Solen lyser idag, men den vill inte riktigt lysa på mig. Det känns som om jag ofrivilligt går med ett paraply idag. Försöker att dra ner det, men det håller fast min hand och sträcker sig mot skyn och skymmer solen. Vet inte varför, men det ordnar sig väl. Måste sluta vänta på regnet som inte kommer.
Som ni förstår så har jag precis som alltid ingenting att komma med, men ändå läser ni. Arton dagar kvar nu, sedan slutar jag skriva här. Har gått mycket fortare än väntat. Kanske för att galet mycket har hänt i mitt liv, även om jag har varit så pass distansierad att jag har behållt det mesta för mig själv trots att jag skrivit här dagligen. Det ni har fått se är endast små fragment av mig. Det som jag har kunnat skriva utan att känna mig utelämnad.
Vad som händer när dem sjuttiosju dagarna är över vet jag inte ännu, men det blir troligen att ta tag i gamla projekt. Blogga på det här sättet utan en tanke på att skriva något av värde tror jag inte att jag fortsätter med. Jag har inget behov av att utmärka mig, hävda mig eller uppmärksammas av främmande människor. Jag vill inte ha någon form av bekräftelse så länge det inte handlar om något bra jag har gjort. Det här är ingenting i den kategorin, den här bloggen har handlat om enbart en sak egentligen; att komma igång med att skriva igen. För det har jag lyckats med. Nu menar jag inte själva texterna som ni har fått läsa, utan texterna som jag har i min hemliga låda och i min kära dators textdokument. Det är texter jag inte vill tala om mer än att det är sådant jag vill skriva; saker som har substans, struktur och mening vilket är precis i motsats till den här bloggen nästan uteslutande.
Nu ska jag återgå till tecknandet...
Inte min dag nej
Idag är det inte min dag. Så jag roar mig med att sitta här och skriva istället för att ta mig till skolan. Fast jag ska dit...snart.
Stabilt? Antagligen inte.
Stabilt? Antagligen inte.
Mr E
Kom att tänka på Mr E igår. Bad honom att höra av sig i slutet av sommaren förra året i hopp om att eventuellt få höra lite om hur jag hade kunnat göra annorlunda så saker kanske hade kunnat sluta lite bättre mellan oss. Han fick ju höra vilket as jag tyckte han var och hur han fick mig att må dåligt genom att inte vara ärlig mot mig, Men även om jag tror att han hade störst del i att allting gick åt helvete, så vet jag att jag gjort och sagt saker som inte varit så bra heller. Det är saker som jag vill bli medveten om så att jag i framtiden inte gör samma misstag. Fast helt ärligt tror jag inte att han kommer att höra av sig. Det är trist, men jag får nog acceptera det.
Från början gillade jag honom visserligen. Då vi hade snackat på nätet ett tag och träffats en eller två gånger. Jag kommer ihåg att jag frågade honom var jag hade honom någonstans då. Fick svaret att efter att han träffat mig så kände han inte samma sak längre. Det gjorde lite ont, men jag accepterade det. Men efter över ett år så fick han för sig att tala om att han varit kär i mig från första stund. Precis då han flyttade. Mycket händer på ett år och jag visste inte alls om jag kände så längre. Vi hade ju varit vänner i ett år. Jag ljög inte om det. Sa som det var. Vi hade kontakt i två-tre månader dagligen. Han sa att han älskade mig, jag sa att jag inte kunde säga samma sak tillbaka. Visste bara att jag tyckte om honom väldigt mycket. Han blev sårad redan där, men jag ville inte ge några falska förhoppningar.Sedan kom han tillbaka till Stockholm, vi sågs och jag tyckte inte att det kändes rätt. Skickade ett sms efter att vi träffats att det inte kunde bli vi då och kanske aldrig skulle kunna bli det. För jag hade inte kunnat förmå mig att säga det rakt till honom när han såg på mig på det sättet han gjorde. Efter det gick allting åt skogen. Vi försökte vara vänner, men det gick inte av många olika skäl. Allting resulterade bara i att vi båda blev otroligt sårade och vidriga sidor hos mig kom fram. Det skrämmer mig hur hemsk jag var när minnesfragment från tillfällen jag minns flimrar förbi.
Här är två låtar som han dedikerade till mig genom en internetdagbok. Jag mådde väldigt dåligt först över att lyssna på dem , men nu i efterhand försöker jag att se det som lite vackert att ha fått två låtar av någon som trodde sig älska mig (egentligen så älskade han nog bara idén av mig och det faktum att jag tyckte om honom). Jag vet egentligen inte vem som mår sämst av "obesvarad kärlek"; Var det i vårt fall han som älskade eller jag som blir älskad som tog det hårdast? För vår relation är en av av de saker som jag mått allra sämst över närmsta åren.
Från början gillade jag honom visserligen. Då vi hade snackat på nätet ett tag och träffats en eller två gånger. Jag kommer ihåg att jag frågade honom var jag hade honom någonstans då. Fick svaret att efter att han träffat mig så kände han inte samma sak längre. Det gjorde lite ont, men jag accepterade det. Men efter över ett år så fick han för sig att tala om att han varit kär i mig från första stund. Precis då han flyttade. Mycket händer på ett år och jag visste inte alls om jag kände så längre. Vi hade ju varit vänner i ett år. Jag ljög inte om det. Sa som det var. Vi hade kontakt i två-tre månader dagligen. Han sa att han älskade mig, jag sa att jag inte kunde säga samma sak tillbaka. Visste bara att jag tyckte om honom väldigt mycket. Han blev sårad redan där, men jag ville inte ge några falska förhoppningar.Sedan kom han tillbaka till Stockholm, vi sågs och jag tyckte inte att det kändes rätt. Skickade ett sms efter att vi träffats att det inte kunde bli vi då och kanske aldrig skulle kunna bli det. För jag hade inte kunnat förmå mig att säga det rakt till honom när han såg på mig på det sättet han gjorde. Efter det gick allting åt skogen. Vi försökte vara vänner, men det gick inte av många olika skäl. Allting resulterade bara i att vi båda blev otroligt sårade och vidriga sidor hos mig kom fram. Det skrämmer mig hur hemsk jag var när minnesfragment från tillfällen jag minns flimrar förbi.
Här är två låtar som han dedikerade till mig genom en internetdagbok. Jag mådde väldigt dåligt först över att lyssna på dem , men nu i efterhand försöker jag att se det som lite vackert att ha fått två låtar av någon som trodde sig älska mig (egentligen så älskade han nog bara idén av mig och det faktum att jag tyckte om honom). Jag vet egentligen inte vem som mår sämst av "obesvarad kärlek"; Var det i vårt fall han som älskade eller jag som blir älskad som tog det hårdast? För vår relation är en av av de saker som jag mått allra sämst över närmsta åren.
