Hejdå
Här slutar det. Precis som planerat. Det finns ingen tillfredställelse att avsluta det här projektet. Inget "äntligen" eller "jag klarade det". Bara ett "jaha, så var det över då". Hela bloggen var endast ett enda stort antiklimax. Inga toppar, inga dalar, ingen vidare spänning även om tidsfördriv. Lika mycket "jaha" som en R'n'b-låt med exempelvis Beyonce eller Rihanna. Jag är inte besviken, för den var ju inte menad att roa utan bara få mig att hålla igång.
Jag borde kanske komma med någon form av avslutande visdomsord ändå. Men nej.
Det här var faktiskt allt.
Hiphopare tänker bara knark
R säger:
jag har frälst bror min till Rjd2
hihihi
A säger:
haha va?
nu hänger jag inte me
R säger:
jag böt ämne. totalt
http://www.youtube.com/watch?v=MRDTQGXaO-k&eurl=http%3A%2F%2Fwww%2Ewhoa%2Enu%2Fuser%2F145270%2Easpx&feature=player_embedded
A säger:
haha vf
flummar låt
R säger:
fu
A säger:
:D
R säger:
buhu buhu
ni hiphopare tänker bara knark hela tiden
om jag säger grönt eller brunt, vad är din första tanke
HELT ÄRLIGT???
A säger:
hahaha
majja hasch
R säger:
SE
jävla skadade jävlar
A säger:
hahha
Sista dagen
Igår. Öppet hus i skolan, breaking på egen hand, visit hos föräldrar och slutligen träffa en fin vän. Hemma sedan ett tag tillbaka och ska försöka bygga ihop en cigg och sedan sova.
Fredag var en rätt fin dag den med. Första parkhänget det här året. Fick insikten att (nästan) alla hiphopare jag är bekant med röker på. Jag låter det förbli osagt här vad jag tycker om det, eller vad jag inte tycker om det eller om jag ens tycker något om det då jag inte vet vilka som läser och det är ett känsligt ämne.
Idag är sista dagen då jag slkriver något här.
Utbildningskrafs
Var inne på Studera.nu igår och sökte en del utbildningar. Kompletterade min ansökan tidigare ikväll och försöker nu lägga till några fler...men precis som förra året så fungerar det inte. Det är skamligt att det inte har kunnat hanteras bättre iår, även om många söker...
Hörde på nyheterna i morse att mer än en femtedel av alla som söker skulle hellre ha velat jobba egentligen, men i dessa kristider så tar såväl gamla som unga fram skolböckerna. Det tycker inte jag låter så bra. Förstår inte hur någon som är omotiverad till att studera ska kunna få goda resultat. Jag menar, det är ju tillräckligt svårt att studera ändå?
Nu har jag levt själv i snart ett skolår. Det känns väldigt märkligt. Allt.
1. Föräldrarnas hem är inte hemma längre för mig. Jag har varit här hos mina föräldrar i en vecka nu och jag längtar galet mycket till min egen oas.
2. Jag tänker allt jag köper i mat. Hur mycket mat jag kan få om jag inte köper något.
3. Sedan första dagen har jag levt på vegetarisk kost (bortsett från en del godis med gelatin). Och jag har inte saknat kött, bara lättillgängligheten att skaffa god, billig mat. Jag menar, hur kul är det att få en MOSrulle med pyttelite sallad?
4. Jag klarar av min ekonomi utmärkt så länge jag får min csn-peng.
5. Jag har varit inskriven på ett universitet och en högskola...hittills!
6. Lider inte av näringsbrist. Dvs äter bra och dissar nudlar totalt.
7. Jag har blivit mycket bättre på att måla, teckna osv. Fantastiskt vad ett år kan göra..
Orkar inte komma på något mer. En sak som bekymrar mig lite är dock det faktum att jag förlorar min lägenhet om jag börjar plugga i en annan stad. Och jag älskar den ju.
Ska man sova kanske och strunta i att söka fler utbildningar? Vågar inte, trots att ansökningstiden antagligen kommer att skjutas upp..
My City
Mamma & pappa...
Sexton timmar kvar ungefär. Kommer det att gå? JA. Det försöker jag inbilla mig i alla fall. Mycket vilja och Coca Cola är receptet för att klara sömnlösa nätter. Nu vet ni det!
Nedräkning
Damn it.
I'm just a girl
"Take this pink ribbon off my eyes
I'm exposed
And it's no big surprise
Don't you think I know
Exactly where I stand
This world is forcing me
To hold your hand
'Cause I'm just a girl, little 'ol me
Don't let me out of your sight
I'm just a girl, all pretty and petite
So don't let me have any rights
Oh...I've had it up to here!
The moment that I step outside
So many reasons
For me to run and hide
I can't do the little things I hold so dear
'Cause it's all those little things
That I fear
'Cause I'm just a girl I'd rather not be
'Cause they won't let me drive
Late at night I'm just a girl,
Guess I'm some kind of freak
'Cause they all sit and stare
With their eyes
I'm just a girl,
Take a good look at me
Just your typical prototype
Oh...I've had it up to here!
Oh...am I making myself clear?
I'm just a girl
I'm just a girl in the world...
That's all that you'll let me be!
I'm just a girl, living in captivity
Your rule of thumb
Makes me worry some
I'm just a girl, what's my destiny?
What I've succumbed to Is making me numb
I'm just a girl, my apologies
What I've become is so burdensome
I'm just a girl, lucky me
Twiddle-dum there's no comparison
Oh...I've had it up to!
Oh...I've had it up to!!
Oh...I've had it up to here!"
Hur ska det här gå?
Min inställning till allt har varit att "Det löser sig". Även om inte på det sätt jag tänkt, så blir det bra ändå.
Men nu. Nu vill jag verkligen att det ska bli på ett visst sätt. Att jag ska få komma härifrån och komma in på den utbildning jag vill ge en chans. I nuläget känns det omöjligt. Det är inte kul. Vill tro på att det är möjligt, men det känns som om jag bara drömmer mig bort och att jag kommer att bli besviken.
Nu ska jag återgå till mitt. Och försöka hoppas på att jag har fel.
Adjö min älskade
Det är inte dina brister eller fel som får mig att packa allt jag är i kartonger och söka mig bortåt. Du är full av liv, av kärlek, av glädje. Men ingadera är menade för mig. Jag kan inte bli en del av det, inte nu Kanske aldrig. Jag räcker inte till för att älska dig. Ju mer jag ger, desto mer vill du ha. Söker hela tiden alternativa vägar för att undgå dina krav. För att duga, för att räcka till. För att kunna vara hos dig utan att skrika av ångest inuti det som är jag.
När jag åkte på rullbandet, på väg för att ta den blås linjen till ditt hjärta, kände jag mig som en vara i en fabrik. På väg att granskas för att sedan konsumeras och slutligen återvinnas. Jag klarar inte av att känna så längre. Vid varje återvinning försvinner små fragment av det jag är och det känns som om jag förlorar mig själv. Att jag blir en i massan, att jag förlorar färg.
Jag väntar på perrongen nu och hoppas att mitt tåg kommer snart. Ännu går det inte att uttyda när avgången tar plats i tidens rymd. Men det är så länge jag stannar hos dig, inte ett tidsfragment mer än så.
Adjö Stockholm, min älskade."
R.S.M (2009)
My own prison
Should have been dead
On a Sunday morning
Banging my head
No time for mourning
Ain't got no time
Not on top
"Många välfungerande förhållanden bygger på lögner" kunde jag precis läsa i undertexterna. Då inser man att man egentligen inte borde sitta här, men jag behöver en paus. Smuttar på en tredjedels kopp med kaffe,försöker undvika att dricka för mycket sådant nu för tiden. Arkitektprovet har inte riktigt gått som jag vill. Får använda all min kraft för att hålla dem negativa tankarna tillbaka och upprepa för mig själv att jag kan få ihop det och hitta lösningarna jag behöver. Mamma är fantastisk och har lovat att köra mig till en butik för att lösa en del i alla fall. Pappa är fantastisk också som försöker att få mig glad genom att skämta, även om jag just nu inte är på skojhumör.
Ska alldeles strax återgå till mitt pysslande. Det känns mest tungt. Har så svårt att se mig själv lyckas med sådana saker. För saker och ting i allmänhet närmsta åren har inte gått som jag tänkt. Jag hoppas verkligen att jag ska få den trenden att brytas och få möjligheten att lämna Stockholm...
New shoes for my soul
Igår impulsköpte jag skor. Det känns galet rätt! Honey mid är en fin modell som finns i galet många olika varianter just nu. Såhär ser mina ut ungefär. Den blåa undersulan är fantastisk. ÅH!
Mitt bland fasor
dig som sargar,
dig som sliter
mig i trasor.
Dig som slår mig i sår,
dig som gett av tacksamhet,
slag och bett av tigrar, vargar.
Dig, som slog och dig som bet mitt bland fasor bett och slag,
älskar jag."
/Gustav Fröding
