Knäpp, bitter och arg? Var det med stil!
Med krossat näsben duckar du instinktivt?
Men, men..Precis som en krossat näsben blir starkare när det har läkt, så har jag blivit det med. Blivit starkare av alla varelser som skadat mig. Fast samtidigt kan jag ju inte påstå att jag inte väjer mig om jag tror att en höger är på väg igen. Vilket antagligen är oftare än vad jag egentligen behöver då det många gånger bara är ett handslag...
Nog om det. Min kusin från andra sidan havet var på besök den sommaren i alla fall. Han tyckte mycket om Adam Tenstas "Before U know it" här nedan. Nu ska jag skriva på två viktiga saker, äta och sedan sova.
Mitt tredje öga
Somna med ugnen på och ditt hem luktar popcorn
- Sätt ugnen på 175 grader
- Lägg schnitzlarna i en ugnsäker form och skjut in i ugnen
- Somna
- Vakna 5-6 timmar senare
- Ta ut schnitzlarna från ugnen i panik
- Undra om brandlarmet fungerar och varför dina grannar inte reagerat på att det luktar fruktansvärt i hela korridoren..
Jag testade mellan torsdag och fredag. Mys.
:
Underbara människor
Tack livet. Jag älskar dig.
Tantfika
Nu ska jag springa in i duschen. Idag är en bra dag.
[Film] En ninja betalar halva min hyra
Jag tröttnar ALDRIG!
Ice Cube till Stockholm 16 april
Mat och ansvar sopar mattan med Slumdog Millionare
Det känns faktiskt helt fantastiskt att sitta här och vänta på att min mat tillagas i ugnen. Jag känner mig sådär härligt vuxen och ansvarsfull. Faktiskt. Och det gillar jag.
En lugnande kram av ljus
Skiss från krokilektion. Kol på smörpapper.
Är i skolan. Pausade från målandet och drack kaffe ute på trappen. Och i samma stund som jag slog mig ner där så kände jag hur hela världen bara gav mig en kram av ljus och lugn. Snart är det vår. Tre djupa andetag, ett steg tillbaka och två steg fram kvar. Jag vet inte alls vart jag är på väg, men det bryr jag mig inte så mycket om just nu; det blir bra på något sätt ändå, som alltid. Vet inte riktigt så mycket alls, men det känns helt okej. Det går inte att veta så mycket här i livet. Jag vet inte vad jag kommer att nå eller gå, men jag sträcker mig på tå och väljer en riktning ändå.
Nu ska jag fortsätta måla. Sedan tar jag en paus från verkligheten för Slumdog Millionare som jag missade att se på Göteborgs internationella filmfestival.
Idag tynger ingenting. Idag är jag stark och osårbar. Idag kan jag allt. Den känslan tänker jag tejpa över alla negativa tankar och människor.
Idag är jag.
Hej arbetsprover och utmaningar
Men det är förhoppningsvis inte helt förgäves. Eller även om jag inte kommer in så är det bra att jag åtminstone har gjort alla prover och övat på problemlösning estetiskt. Utmaningar utvecklar en ju, så det växer något fint från det hela ändå. Så det är inte förgäves i vilket fall som helst. Jag är en vinnare. VINNARE. Ja. Positivt tänkande. Och nu kom det helt naturligt trots att jag är stressad. Jag som brukar bli så negativ när jag är stressad annars.
Jag försöker att skriva ett personligt brev till en utbildning nu. Det funkar inte riktigt, men det ska gå. Jag vill ha godis egentligen, men det borde jag inte äta (har redan hävt i mig två godispåsar och ett paket kakor den här veckan). Köpte avocado, blodgrape och äpplen istället. Stressäta nyttiga saker. Hoppas det funkar, annars lär jag gå upp ett par kilo fram till att jag har skickar iväg proverna...Tro mig, jag är mästare i stressätande.
Den här får vara kvällens låt. Gör i alla fall mig lite piggare!
Navid Modiri & Gudarna 7 mars, Södertälje
Åh! En vän upplös precis mig om att Navi Modiri & Gudarna kommer att ha en spelning i Södertälje den sjunde mars. Den börjar 18.30 på Klubb Molto och det är femtio kronor i inträde. UNDERBART!
Nu har det även kommit ut en video till ett av mina favoritspår på senaste skivan, Kung Midas.
Jag tror världen har gått och blivit kär i mig! Nu dör jag nästan!
"Som ett serum mot all förbannad cynism"
"Som ett serum mot all förbannad cynism
När du var yngre hade du en deal med gryningen.
Hon såg till att du kom hem säkert och du lovade sjunga hennes lov när du tog den långa promenaden hem från svartklubbarna.
Blodet är utbytt. Blodet är små soldater. Blodkroppar klädda i rustning.
Kärleken som ett serum mot all förbannad cynism.
När jag ser in i dina ögon kan jag ana dykarklockan som sjunker som en hiss ner till djupet av dig själv. Jag kan se rakt in i dig.
Tills jag upptäcker att du gör det samma.
Jag har fingertopparna kvar från alla jag älskat. Alla som någon gång rört vid mig har lämnat spår. Dagar som den här dammar jag försiktigt av mitt liv. Fingeravtryck framträder tydligt över hela min kropp.
På samma sätt finns mina fingrar, händer, min kropp kvar hos alla jag älskat.
Kärlek? Lika delar ödmjukhet och tolerans. Åtrå.
Som att fastna med hissen mellan tio tusen våningar och lyckas komma ut i tid. På rätt våning. Hissen som slungas tillbaka ner, mot botten, ett inferno av ström, olja och blinkande lampor.
Som när Estonia sjönk och jag vaknade av en märklig dröm där jag blivit förälskad i en flicka från Gävle. Vi hade varit ombord på en båt, ett upplyst palats med barer, sprit, blåsiga däck, spelautomater, värme, hytter.
När jag sov hade drömmen plockat sitt strå ur framtiden. Det dröjde tio år. Så träffade jag min flicka från Gävle.
Kärleken är alltid starkare än döden. Varje kärleksfullt förhållande är ett långfinger åt mörkret."
av Marcus Birro
Visst är den fin?
Antistress
Igår kände jag mig sönderstressad. Idag har jag bestämt mig för att bara andas ut och ta hand om mig själv och mitt hem. Visst låter det bra? Imorgon ska jag vara den där glada, virriga tjejen som varit borta ett tag nu.
"You gotta get, that, dirt of your shoulder"
Pete Rock till Berns 4 mars
Natalie Portmans gangstarap!
Alla killkompisar vill ligga
kollar du på mina fb-foton?
R säger:
nopes. är knappt inne på facebook
eller, tror jag kolla halvt ett tag sen
J säger:
kolla. jag laddar up shitloads
och folk säger att min kille ser ut som en häst. haha
R säger:
va fan
J säger:
höhö
R säger:
taskigt
är det killar och singlar?
J säger:
muhahaha. jo
va?
R säger:
som säger så?
J säger:
haha, tjejer skulle aldrig säga ngt sånt. de vågar inte, därför är det roligt med killar ibland. muahaha
jo, det är killar och singlar
för osinglar förstår att sånt kan va lite känslgit
lol
R säger:
nej du. snarare att det handlar om avundsjuka
J säger:
jag bryr mig inte, det är bara roligt, speciellt en av bilderna på "will you be my valentines" där han ser ut som en hungrig isbjörn/valross
kankse
finns en point
R säger:
jag ska berätta mer om min teori. killar vill ligga med tjejer. killar blir sura när det är någon kille som får något när dem inte får det. därför vill killar att det sk vara nåt fel på killen som får brud, för det ska ju inte vara nåt fel på dem själva.
sen så har antagligen killarna halvt något intresse för dig. även sådana som du tror bara är kompisar
dem skulle antagligen inte tveka att ligga med dig om dem fick chansen.
nej nu är jag bara halvallvarlig. så cynisk är jag inte
J säger:
helt rätt
jag blir överraskad varje gång jag hittar bevis på att killkompisar vill mer, jag försöker inbilla mig om att alla killar inte är så
du, INGEN kille skulle tveka att ligga med en tjejkompis om hon nu inte var skitful eller ngt
jag har fått det bekräftat MÅNGA ggr
R säger:
vad hemskt
för jag tänker inte så om mina killkompisar
men jag tror att inte alla är så
även om många är
J säger:
de flesta
förutom de som ser mig som sin syster så skulle ALLA. verkligen ALLA kanske inte de som avskyr mig dåra.
R säger:
haha
de vill nog straffligga
lolz
J säger:
hahahahhahahaha
Kort och gott:
Förbannade arbetsprover.
Min själ behöver kaffe
Nästa helg blir det firande i efterskott av min födelsedag i form utav en eftermiddagsfika. Alkoholfritt och fint. Socialt umgänge när det är som bäst. Jag ska baka massor och koka kaffe och...och...ja sen får jag se. Funderar lite över det nu. Film tror jag men...kanske något spel också? Ingen TP iaf. TP är för idioter som gillar nonsensfakta istället för att tänka själva.
Jag är så uttråkad och trött att jag började fnissa åt den här.
Är det utsidan eller innehållet jag är kär i, egentligen?
I must quit you
I hate to say it hasn’t helped me yet
I thought my problems would just dissipate
And all my pain would be in yesterday
I poured my booze all down the kitchen drain
And watched my bad habits get flushed away
I thought that that would keep my head on straight
And all my pain would be in yesterday
But it’s true
I’m still blue
But I finally know what to do
I must quit, I must quit, you
I thought that if I didn’t go and play
The sadness would get bored and go away
I thought that if I didn’t go astray
That all my pain would be in yesterday
But it’s true
I’m still blue
But I finally know what to do
I must quit, I must quit, you
I sold my guitar and my piano
I thought that it was these that kept me low
I thought if only I could try and change
That all my pain would be in yesterday
But it’s true
I’m still blue
But I finally know what to do
I must quit, I must quit, you
I must quit, I must quit, you
Scones [recept]
Mina scones blev jättebra och goda tidigare idag. Jag gick efter följande recept:
1,5 dl grahamsmjöl
1,5 dl mjöl
½ tsk salt
2 tsk bakpulver
50 g margarin/smör
2 dl mjölk
Utförande:
Sätt ugnen på 250 grader. Blanda ihop allt torrt. Sedan häver du i smöret i små bitar och smular ihop det med mjölet med fingrarna. Sist tillsätter du mjölken och blandar till en jämn smet. Dela degen i två bitar, lägg dem på en plåt med bakpapper och platta ut till cirklar. Dra med en kniv kors och tvärs en gång och attackera sedan bröden med gaffel. Därefter skjuter du in dem i ugnen och tar ut dem efter ungefär 14 min (beror ju lite på din ugn, så ha koll!). Utmärkta till frukost!
Lite nittiotalshiphop & scones
Nåja, i vilket fall som helst; kärlek till söndagar!
The distance from A to where you B
Over rivers, farms, and state lines
The distance from A to where you B
It's only finger-lengths that I see
I touch the place
Where I'd find your face
My fingers in creases of distant dark places"
Matorgie
Igår fungerade sådär. Jag kände att all kraft bara runnit ur mig och jag orkade inte arbeta så mycket alls på hela förmiddagen. Eftermiddagslektionen var tack och lov konsthistoria, inget ämne som kräver aktivitet; helst ska du helt enkelt inte somna. Så. Därefter åkte jag hem. Visade sig J hade skickat fancy tofflor till mig från Australien till min födelsedag. Hur fint är inte det? Jag har nog planetens mest omtänksamma vänner. ÅH! Fixade jag lite hemma och åkte därefter hem till föräldrarna där både bror och syster+familj var på besök. Var lite social (speciellt med systerdotter), åt mat och onyttgheter och avslutade kvällen med att däcka på soffan med kläderna på.
Vaknade klockan fyra på morgonen, tog ut linserna, böt om, bäddade soffan och somnade på nytt. Vaknade åter av ljud från köket ett par timmar senare. Låtsades sova när föräldrar och bror kom med frukost på soffan till mig. Mycket mysigt. Senare kom syster+familj hem till föräldrarna. Umgicks lite, drack kaffe och åt ännu mer tårta. Lite senare bar det sedan av till Ciao Ciao för att äta helt fantastastisk mat (pizza för min del självfallet) och fira min födelsedag i förskott. Systerdotter blev tyvärr tjurig, så vi fick lämna så fort jag ätit klart (ja, jag är den som äter så sakta att den nästan går baklänges medan alla andra i min familj äter upp sin mat på tre sekunder..). Gick hem och fortsatte att umgås, drack ännu mer kaffe och åt ännu mer onyttigt. Det är ju så det går till i min familj. Vi äter helt bisarra mängder med mat när det är någon form av speciell dag. Annars äter vi galet mycket också. Men de är bra då jag är student speciellt, så göder jag upp mig så jag har något att ta ifrån i sämre tider...
Nu är jag hemma och har massor att göra, men orken är knapp. Idag är det tänkt att jag ska fixa lägenheten och planera vad jag ska göra och när närmsta veckorna så att jag får struktur på allt. Kanske blir det att åka iväg och ta en kaffe med någon bekant, men jag får se vad jag orkar med ikväll...
Du har väl inte missat att Laleh spelar ikväll i Stockholm?
Men. Du som har möjlighet, missa inte och spring iväg nu! Har sett henne live tidigare en gång och det var fantastiskt. Hon ville inte lämna scenen och försökte istället att vinka bort publiken. Hur ofta händer något sådant?
"Hide away" är otroligt vacker. Min absoluta favorit från henne.
Dagens känsla i kaninform
Gammal teckning, men den beskriver mig idag bättre än vad jag kan göra med ord.
Blörgh-dag
Klockan två ringde min mobil. Tar ett par sekunder innan det gick in att det var killen som skulle leverera mitt paket från en värdelös (fusk)aktionssida och att han skulle vara framme efter trettio till fyrtiofem minuter. Fick panik, lämnade allt som det var och rusade från skolan för att hinna hem innan paketmannen. Då jag är vid min tunnelbanestation så ringde han igen och sa att han var framme. Tack och lov så gick han med på att vänta fem minuter. Så. Nu har jag min förbannade...plattång. Inte värt besväret alls.
Kollade min post när jag ändå var hemma. Märkligt nog hade jag fått ett tjockisbrev. Blev lite fundersam vem det kunde tänkas vara ifrån. Öppnade och det visade sig vara min drömgranne* från Göteborg som skickat mig Rachael Yamagatas "Elephants...Teeth Sinking Into heart" som födelsedagspresent. Helt galet fint. Ibland undrar jag hur jag har så fina vänner, faktiskt.
Åkte sedan tillbaka till skolan och stannade fram till klockan halv sju. Målningen blev inte alls så bra på något sätt alls; jag förstörde mer idag än vad jag tillförde gott. Men men...lägger jag ner ett par timmar till kan jag nog få den att gå ihop...till slut.
Pratade om arbetsproverna med en skolkamrat och att jag inom vissa områden inte är så bra. Han sa att jag skulle göra något konkret och strunta i allt avancerat. Drog paralellen att jag inte koncentrerade mig på att han inte kunde svenska så bra, utan att jag istället lyssnade till den han faktiskt talade. Jag tror han har rätt...
Hängde lite på café String efter skolan. Åt, filosoferade, skrev och skissade. Ringde till föräldrarna snabbt och lovade att det blir en lördagsvisit.
Efter att jag kom hem så har det inte hänt mycket alls. Mest tänkt, ätit, skrivit och haft teven på i bakgrunden. Tiden har bara försvunnit och klockan är nu ungefär halv två.
Idag har en låt varit på repeat. Och det är den här.
* = Nej, vi har aldrig varit grannar...Men jag är övertygad om att vi skulle vara dem perfekta grannarna om vi blev det.
Orkar inte
Men. Det ska jag alltså inte; jag har inte tid för sådant. Så, jag ska släpa mig till skolan och stanna där extra också. Jag vet inte hur det ska gå till, men det ska gå.
Nu ska jag få i mig frukost. Dweles "Free as a bird" lever i symbios med den här morgonen.
Spider-Man vs Superman (1976)
Men så råkade den här bilden dyka upp idag när jag sökte efter inspiration till en skoluppgift. Kan det bli bättre? Favorithjälten Spider-Man mot dumhjälten Superman.
Jag vill läsa. Nu. Ge mig!
Aerodynamisk
Ska iväg och köpa godis nu. Snubblade över någon märklig låt på Youtube. Daft Punk och Slum Village stoppade i en smoothiemixer. Galet bra! "Aerodynamic" heter den.
Såhär ska en onsdagmorgon låta
Såhär låter i alla fall en del av min morgon:
MoZella med "Light years away".
Vika en t-shirt på två sekunder!
Cool papperskonst. Är det ens möjligt?
Jag förstår inte att man kan göra något sånt här med papper. Är helt mållös! Peter Callesen heter konstnären...
"Kanske är det själen"
knastrar in i telefonen
går det ilningar genom klor
upp i fjäderdräkten
och under ett ögonblick
darrar näbbarna
Öppnas
Kanske är det själen"
-Från texten "Vacker tanke" ur boken "Skrik om du brinner" av Navid Modiri
Superstrumpor!
Att se styrkor i sig själv, paj, dum fot och Raised Fist
Just nu värmer jag en bit paj från den jag lagade i söndags. Ska egentligen träna ikväll, men jag har haft ont hela dagen i främre delen av vänstra foten så funderar på om jag ska låta bli. Axeln gör ju fortfarande ont, så kan inte breaka någonting egentligen utan att det gör ont vilket känns lagom motiverande...
Jag vet inte varför, men Raised Fists "Perfectly broken" gör mig helt lugn.
Rökfri dag
Men. Idag så hade jag glömt bort att min träningsdag har flyttats från torsdag till tisdag. Så. Jag var precis på väg att skynda mig ut genom dörren då jag insåg vilken dag det var och att jag aldrig skulle klara av att vara rökfri utan mat. För utan morgonciggen så märker jag faktiskt att jag är hungrig. Därför sitter jag nu här, skriver med högerhanden samtidigt som jag har en macka i vänsterhanden och min skola har precis börjat. Känns lite dumt. Fast nu ska jag bege mig om sådär två minuter.
Kanske är det dags att göra nya vanor och bli rökfri?
Nä. Eller?
Nä.
Jag är kär
Dags att styra upp lite saker..
Bjöd förresten på kladdkakan idag. Fast då jag glömde den framme på min ugn med dålig värmeisolering så stektes den och alla rutor, som jag omsorgsfullt delat in den i, blev till hårda saker. Men tydligen smakade dem bra ändå, om nu inte mina skolkamrater bara ville vara snälla mot mig...Stannade sen efter att vi slutat kvar i skolan två timmar och målade. Förvånansvärt så gick det otroligt bra, så kommer nog stanna kvar i skolan många gånger till närmsta veckorna. Så tyst och fridfullt att sitta där helt själv och måla...
Var sen förbi föräldrarna. Systers fantastiska dotter gillade min uppmärksamhet, så hon fick sitta i sin barnstol bredvid mig och sympatidregla på några kex. Det var först väldigt fridfullt. Sen fick hon för sig att dra mitt ena finger till sin mun och börja nafsa i det. Jag fick totalpanik, ropade på mamma och började väldigt diskret att låta "AAAAHHRH"; det gick inte att hålla tillbaka när hon med sin tandlösa mun tycktes vilja tugga sönder och sedan sluka mitt finger med sitt frätande dregel till hjälp. Då började det lilla monstret nästan att gråta och jag fick överösa henne med lugnande pussar för att min syster inte skulle komma springandes från sina skolböcker. Min syster har frågat mig flera gånger om jag är rädd för hennes dotter och jag har självklart svarat: "Hur kan man vara rädd för en dreglande klump?". Jag tror jag precis råkade beskriva hur...
Åkte sedan därifrån lite senare då jag kom på att jag glömt att hämta ut mitt paket med böcker. Hämtade ut det i näst sista sekunden och öppnade ivrigt i väntan på tunnelbanan hem för att få se mina två kära nya vänner. Den ena är "Skrik om du brinner" av Navid Modiri (poesi) och den andra är "Vivat lingua latina!" av Staffan Edmar (lärobok latin). Började direkt att läsa förstnämnda. Jag blev helt mållös och var ett ögonblick från att börja gråta på tåget. Tack och lov så hade jag ingen lång resa så jag lyckades hålla emot det förrutom ett par snyftningar (men det är ju förkyldningstider så det var ingen som uppmärksammade det). Stoppade ner den i väskan så fort jag klev av och vandrade hem.
Nu sitter jag och varvar ner. Ska ordna något litet att äta, en kopp te och kanske våga läsa ut min nya kompis - den är ju faktiskt bara 62 sidor...
Låten för kvällen är även introsången till Toy Story (som jag i övrigt har kunnat utantill; alla repliker och sånger) som på svenska så vackert heter "Jag är din bästa vän". Den sjöng jag för systers dotter ikväll, faktiskt...
Jag vill inte vara arg, men det är jag ändå
Arg på mig själv för att jag bryr mig så otroligt mycket om vad andra tycker och tänker om mig ibland.
Arg på mina nagativa tankar då jag stundvis vänder det till att det måste vara något fel på mig när somliga beter sig som skit.
Arg på att jag oftast ger mig själv skulden när saker går åt skogen oavsett vad.
Arg på disken som skapades ikväll när jag fick för mig att laga mat och baka.
Arg på mina sneakers som läcker.
Arg på min axel som inte slutar att göra ont.
Arg på förälskelser som håller mig sömnlös.
Arg på alla krav och måsten.
Arg på alldeles för mycket mer.
Nu ska jag sova och bli mindre arg.
Regnvatten
Perfekt, seg kladdkaka!
Ingredienser:
100 g smör/margarin
3 dl socker
2 ägg
1,5 dl mjöl
4 msk kakao
2 tsk bakpulver
1,5 tsk vanillinsocker
Utförande:
1. Sätt ugnen på 150 grader.
2. Smält 100 g smör.
3. Blanda socker och ägg i en bunke.
4. Tillsätt det smälta smöret i bunken. Blanda.
5. Blanda mjöl, kakao, bakpulver och vanillinsocker i en bunke.
(Tips! Häll i ingredienserna i en bunke med lock på, så kan du sedan skaka så det blandas ordentligt!)
6. Häll över alla torrvaror till smeten. Blanda.
7. Förbered en form eller en djup plåt så att inte kakan fastnar. Antingen täcker du med bakplåtspapper eller så använder du smör och ströbröd.
8. För över smeten till formen och sätt in i ugnen (mitten). Tas ut efter 35 min.
9. Ät och bli galet tjock! Gärna med glass!
Rökproblematik med granne
Nu funderar jag på hur jag ska hantera den här problematiken. Ska jag gå bort varje gång jag behöver röka och bry mig om hennes bekvämlighet eller ska jag bry mig om min egen? Jag känner mig som en hemsk människa att jag ens tänker över detta, men jag anser mig på något sätt att ha rätt att utnyttja min uteplats. Överallt annars försöker jag att respektera att andra inte gillar rök; håller mig borta från busskurer, ingångar osv. Men nu tar det fan emot. För hon kan faktiskt undvika röken genom att stänga sin balkongsdörr ett par minuter då det stör henne så otroligt mycket. Trots allt är det inget rökförbud utomhus?
Nej vad hemsk och egoistisk jag är.
Samtal från andra sidan planeten..
Underabara J ringde mig idag och det slog mig åter hur fantastisk hon är och hur sjukt mycket jag saknar henne. Hon är så fin. Nu har hon varit borta i över ett och ett halvt år; först i Kina och sedan i Australien. Hoppas hon kommer till Sverige till hösten i alla fall som hon sagt, men vem vet? Planer ristas inte in i sten för någon av oss...
Havanna mamma
Och förresten. Jag tröttnar aldrig, aldrig, aldrig på den här låten. Och videon är grym!
Mo money, mo problems
Lustigt hur saker och ting ter sig...
"Jag tycker att du ska börja i bildklassen?"
Jag kollade på henne, hånskrattade och svarade:
"Fan heller att hålla på med bild i tre år!"
Efter det så var jag "precis under gränsen" till det högre betyget under tre års tid. Allting jag gjorde på bildlektionerna var precis under gränsen. Jag tror hon jävlades med mig, fast jag är inte säker.
Hela grejen känns lustig att tänka på nu. För var står jag idag? Jag studerar konst på heltid.
Märkligt vad saker och ting förändras...
Knarkad älva
Exakt vilka substanser cirkulerade i skaparnas blodådror när de gjorde denna animation?
Söndagar är mina dagar <3
Det här är i alla fall min verklighet. Jag festar inte ofta..och när jag väl gör det dricker jag oftast inte mycket och gör inga större dumheter än sådana jag gör som nykter. I och med detta slipper jag ha bakistungt huvud och sova bort hela dagen med en ångest som vill pressa mig sönder och samman. Kanske anses jag som tråkig, men faktum är att jag anser att alkohol och umgänge inte nödvändigtvis måste gå hand i hand. För mig ger nyktert umgänge så otroligt mycket mer på alla sätt.
Just nu äter jag en väldigt god frukost och en kvinna läste precis upp väderprognosen på teve, det blev precis reklam. Är mitt i tvättiden och funderar lite på om jag ska ta en fika sen på Södra och skriva/skissa lite.
En låt som jag rekommenderar starkt är Cassandra Wilsons "It would be so easy".
Det här är min dag.
Konsten att inte bli dissad!
1. Se till motpartens intresse. Ta inte intativ till att starta konveration eller injuda till umgänge, så länge du inte är säker på att X är intresserad. Verkar X inte intresserad så låter du det vara. Det finns andra som är intresserade som du ska satsa din energi på.
2. Tar du intiativ så låt det vara spontant. Ja, för om X skulle neka så kan du kunna tänka att det berodde på tillfället och inget annat. Efter ett spontant intativ där du har blivit avböjd, ta inget intiativ igen.
3. Ställ inga frågor. Direkta frågor är döden. En direkt fråga kräver ett svar och ett uteblivet svar är en diss. Ställ bara indirekta frågor.
4. Ge aldrig ut dina kontaktuppgifter. Ingen kan kontaka dig, ingen kan dissa dig. Alternativt ge fel uppgifter.
5. Gräv ner dig i ett hål djupt inne i skogen och käka jord alternativt stäng in dig i en garderob.
Jag är ledsen, men det funkar inte att leva som en social varelse om man inte kan ta att bli dissad. Visst suger det?
Grym video!
Högskoleprovet, du har väl inte glömt?
Har du glömt, är det ett hett tips att ordna det redan idag. Anmälan krånglade för mig redan idag pga att det var för många inne på hemsidan och kan tänka mig att imorgon, som är sista dagen, kommer det att vara väldigt många inne och därmed ännu mer krångel!
Den här gången ska det gå bra, för det har jag bestämt.
Oj, "Alla hjärtans dag" var det visst...
Mitt i frukosten nämnde mor något om att hon inte gett oss någon choklad som hon brukar och då plingade det till att det faktiskt är "Alla hjärtans dag". Jaha. Fick rita ihop två kort till föräldrarna som tack för chokladen (som mor sprang och köpte i sann konsumtionsanda efter frukosten). Det enda som den här dagen kommer att påverka mig är det faktum att jag inte tänker sitta på ett fik och skriva som jag först tänkt då par, däribland många odiskreta dagen till ära, kommer ta över hela staden. Så, det får bli imorgon istället då staden lider av emotionell baksmälla...Om jag någonsin hamnar i ett förhållande eller får för mig att dejta, så tror jag att det blir att bojkotta hela konceptet... Aldrig fel att uppmärksamma någon, men att göra det en dag för att kalendern skriker ut det är bara löjligt. Fast vem vet, kanske tänker jag helt annorlunda (om det eventuellt kommer en sådan dag) än nu? Ja, jag brukar ju bli vriden när jag är förälskad i alla fall..
I vilket fall som helst..Dröjde kvar hos föräldrarna, åt lunch, var en sväng förbi öppen kroki och tecknade en timme för att slutligen åka hem. Nu sitter jag här och funderar på hur kvällen ska utformas, värmer mat och lyssnar på Outkasts "Happy valetine's day" dagen till ära.
You cant kill me; I was born dead
Snyggaste tishorna någonsin. ÅH!
En dag bland alla andra..
Allt fler låtar har börjat försvinna från Spotifys låtbank...Bland annat har Avril Lavignes "Why" försvunnit som jag råkade snubbla över ett par veckor sedan i ett nostalgiryck. Den som är så fin. Så nu lyssnar jag på den på Youtube istället.. vilket du kan göra du med, tycker jag..
Just break it!
Trail of lies
Jedi Mind Tricks kommer nästa vecka till Göteborg och jag övervägde länge att gå, men sedan insåg jag att det inte kunde prioriteras av många olika skäl. Får helt enkelt bli en annan gång... "Trail of lies" har fått gå på repeat ett tag nu ikväll. Ska laga lite mat nu är tanken och sedan skriva lite. Kanske lite poesi. Har fått lite lust att delta i open mic någon gång framöver, kanske på Sjöhästen, men vet inte om jag skulle klara av det...Nåja, får helt enkelt se hur jag känner inför det sen..
that ain't nothin for a girl to see
i got a niece, an best believe she mean the world to me
she don't need to see the shit they think a girl should be
90 pound, skinny bitch; that ain't even girl to me
esentially that shit, design and take a hold of you
telling lies, take your vision, take control of you
their finding different ways to take your fuck'n soul from you
show about a model make your self asteem low for you"
"(Att sminka sig på tåget...) det är som att vara naken"
Efter en kort stund ska kvinnan kliva av. Men samtidigt som hon reste på sig, lutade hon sig fram över mig och väste:
"Det du gör, det är som att vara naken. Det är dålig stil!"
Innan jag hann reagera försvann hon ut och tåget rullade vidare mot sin destination. Kvar satt jag som ett frågetecken ett par sekunder innan jag började tänka. Varför i hela världen kände hon sig så pass provocerad över att jag målade mig i ansiktet att hon likställde det med att vara naken offentligt? Och ärligt sagt förstår jag fortfarande inte.
Amazing Poetry slam!
Nu har jag precis kommit hem och funderar på om man skulle använda lite magi för att få ihop någonting ätbart innan sängen kräver mitt sällskap. Ikväll vill jag inte ha någon musik, det känns faktiskt riktigt skönt med tystnad just nu.
Pepp! Och ikväll blir det Poetry slam!
Ikväll blir det Poetry slam på restaurang Sjöhästen vid Hornstull och jag ser verkligen fram emot det. Daniel Boyacioglu kommer bland annat vara där. Nu sitter jag mest och inväntar att klockslaget ska bli rätt och funderar på om jag ska ordna något att äta innan jag lämnar hemmet..
Just nu lyssnar jag på Lily Allen. Kom på mig själv tidigare idag att jag inte hade någon koll alls på vad hon har gjort (jag är ju hopplös gällande namn och titlar i allmänhet) så beslutade mig för att ta tag i det. Kände igen ett par låtar direkt( bl.a "Smile"). Nu sjunger mina högtalare hennes "22" och den är ju helt fantastisk. Åh!
Barnsäkra tändare är en del av sluta-röka-kampanjerna
Listiga dem är, eller hur?
Inget ångestvrålande för mig
Sen igen till skolan. Blörgh. Jag har fortfarande inte kommit in i vardagsrytmen, men det löser väl sig nu när allting som tyngt mig har vänt. Imorgon är en bra dag att komma i tid! Det gick i vilket fall som helst helt okej med modellmåleri idag. Till och med lite mer än bara okej, nästan. Eller, så kändes det i alla fall. På något sätt tycktes inte allt gå åt skogen som det brukar. Nåja, framtiden får utvisa hur bilden växer fram på dem andra passen...
Kom hem en halvtimme sen ungefär efter en visit hos föräldrarna. Då vrålade hela området av ångest. Bokstavligen. Det är ju så studenterna gör varje tisdag klockan tio, skriker ut hela sin ångest över skolan. Alla förrutom jag då, jag känner ingen ångest över skolan på det sättet då jag inte behöver göra mer än att vara i skolan för att få "godkänt". Nästa år kanske jag känner för att skrika jag med, men inte nu. Hoppas att jag inte blir den som vrålar på riktigt i sådana fall..
Nu vill jag ha kaffe och ska göra någonting åt den viljan
Levande blogg
Gå in där du med och bli inspirerad.
Engelska är coolare
"How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty---
Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest"
Har du sett en svart banan?
Özz, har inte din mamma lärt dig att man inte kallar kvinnor för slynor?
Så. Plötsligt kliver Özz Nujen in på scenen och bland det första han gör är att kalla den kvinnliga publiken för slynor. Jag stelnade till. Hörde jag rätt? Var det där menat som roligt?
Visst tycker jag att man kan få skoja om allt, men det där var ju inget annat än en direkt provocerande, kvinnoförnedrande och osmaklig inledning. Det var ju inget kul i det? Inbillade jag mig, eller var det så att publiken på plats inte heller blev särskilt roade?
Ibland får jag känslan av att somliga komiker och andra inom nöjesbranschen säger precis vad som helst som dem menar då dem sedan kan ursäkta sig med att "nej, men det var ju på skämt förstår du väl?". Özz Nujen gav mig den känslan idag och jag hoppas innerligt att jag har fel om att han innerst inne bara är ett svin i en clowndräkt....
Bra, bra...
Åh! Var länge sedan det kändes så skönt med måndag. Idag målades det akvarell hela dagen och resultatet blev väl sådär. Tekniskt sett så blev den inte bra, men idé- och färgmässigt så gillade jag den ändå. Får se om jag orkar slutföra den...Innan jag tog mig hem, var jag och införskaffade mig ett attribut till självporträttet som kommer påbörjas i skolan imorgon. Hoppas att det här porträttet går bättre, det förgående har jag fortfarande inte haft lust att göra klart. Dessutom har jag inte tid för det just nu, arbetsprover till utbildningar är prioritet ett. Från och med imorgon ska jag verkligen gå in för dem. Troligen blir det att stanna kvar i skolan efter att jag slutat och pyssla med dem...
Ser halvt på The Closer som omväxling (ser knappt på tv till vardags sedan ett par månader tillbaka) och väntar på att mackorna i ugnen ska ropa. Jag behöver både städa, diska, stryka och ordna kläderna, men får se vd jag orkar med idag. Baka vill jag ju också...
Nåja, återkommer...
Oj.
Plötsligt fick jag en telefonlur tryckt mot mitt öra. "Hallå?" frågade jag osäkert då min mor inte kunnat svara på vem det var. Det visade sig vara SL-center på centralen som fått in mitt kort. Jag blev först chockad, då jag verkligen inte förväntat mig att någonsin få se det igen. Talade om att jag redan köpt ett nytt kort, men det skulle gå att ordna sa kvinnan i luren. Drog hem lite senare, hämtade mitt busskort på vägen och fick pengarna tillbaka för det nya. Helt suveränt!
Efter det har det inte hände inte så mycket alls. Tvättade, lagade lite mat och städade smått. Och sedan somnade jag med kläderna på när jag skrivit det andra stycket i den här texten (jag tråkar tydligen ut mig själv till och med) och vaknade en timme sedan ungefär. Ska iväg till skolan alldeles strax när jag fått i mig frukost och bli sådär normalt försenad (förra veckan var jag extremt sen varje dag).
Idag rekommenderar jag mest Goo Goo Dolls "Slide" för att den av okänd anledning har snurrat i mitt huvud av och till ett par dagar och tycker att den kan få göra detsamma i ditt.
Kärlek i form utav musik
Varför sjuttiosju dagar?
Du kanske trodde det var för att sju är ett sådant magiskt nummer. Tänk bara i sagorna; siffrorna sju och tre dyker upp konstant. Men nej, så var det inte.
Du kanske trodde det var estetiken. Sjuor är ju faktiskt otroligt balanserade siffror och stilrena. Men nej, så var det inte heller.
Hur var det då?
Jo. Jag valde just sjuttiosju för att jag inte kan uttala det. Helt ärligt.
Dö Mario, dö...
Kontrast till gårdagen
Jag hade en helt fantstisk kväll i vilket fall som helst. Min vän och jag disskuterade och konverserade om allt möjligt, bland annat sociologi, skrivande, röstanvändning, relationer och religion kom upp på tal. Tror att alla behöver tala ut med någon liksinnad ibland. Vissa saker har människor i allmänhet svårt att förstå gällande mig i och med att dem har en helt annan bakgrund än vad man själv har...
Idag har jag levt på en pizza, ett paket kakor, svartvinbärssaft, mjölk och en kopp kaffe. Känns lagom hälsosamt, men det var vad jag ville ha idag. Blev ingen visit till föräldrarna då mitt program saknade bra marginaler, så ska dit så fort jag vaknar istället har jag lovat och sedan hänga där fram till kvällen. Har saknat min bror en del som nu är på besök i Stockholm, så det blir trevligt att få träffa honom speciellt.
Ska ganska snart sova är tanken. Så det så. Mina megaskruttiga högtalare tycker om Familjens "Det snurrar i min skalle".
Lättroad?
Dimma
Resten av eftermiddagen ska jag skriva, fixa hemma, boka tvättid, köpa nytt sl-kort (insåg precis i detta ögonblick att jag faktiskt är FÖRSÄKRAD och kommer få åtminstone viss ersättning för kortet i efterhand förhoppningsvis, ska ringa på måndag..) och kanske hälsa på föräldrarna. Kvällen blir väldigt lugn; ska till en kyrka en stund och lyssna på ett möte med en vän och en bekant och därefter åka hem och somna till någon b-film.
Nej, nu var det pizza ja..
I högtalarna: Rhythm Heritage med "Sky's the limit". Underbar.
Choosing my confessions
"Every whisper
Of every waking hour I'm
Choosing my confessions"
- Från R.E.Ms "Losing my religion"
Det löser sig...
Efter skolan vandrade jag först runt i affärer innan jag tog mig till föräldrarnas tillhåll. Lite mat, lite prat och sedan bar det iväg mot staden för att träffa en vän. Tappade bort mig totalt gällande tid och fick stressa hem. Och när man stressar går saker och ting fel; jag hamnade på fel tåg, kom hem ännu senare och därefter var det menat att jag skulle göra mig i ordning och sedan bege mig. Men ångesten fick sitt grepp om mig och jag kom inte iväg först och när jag väl kom iväg så lyckades jag tappa mitt sl-kort. Vände om hemåt; desperat meningslös jakt, ännu mer ångest och all kraft bara rann ur mig. Ville stanna hemma och bara sjunka in i självömkan. På grund utav ett missöde så försvann en mycket betydelsefull del av min bunker till sommarens hyror som jag slitit som ett djur på jobb för att få ihop. Men efter ett tafgså vaknade jag till och ställde mig själv en fråga "Hur skulle någonting bli bättre genom att jag stannade hemma?". Hittade inget bra svar på det, så jag tog ett par djupa andetag, samlade mig och hamnade där i alla fall.
Läget såg inte så lovande ut; stället var helt fullt och dem gick efter principen "en in, en ut". En vän som jag skulle ha mött upp där två timmar tidigare nästan, var då längst fram i kön och att tränga sig var inte något alternativ..Min första reaktion var att åka hem igen. Fast i och med att så mycket redan gått fel, envisades jag med att stå kvar. Och inte allt för lång tid senare så kom jag faktiskt in mot alla odds. Så, jag fick se min favoritskåning, träffa på en del bekanta, ta en öl och avsluta det hela med att köra toprocks på golvet. Allt det där negativa bara försvann.
Nu är jag hemma igen och trots att så mycket gick fel under fredagkvällen, så känns det bra. Imorgon ska jag se till att ordna till ett nytt kort (om inte någon har varit fin nog att lämna in det imorgon) samt söka jobb så det blir ordning på saker och ting igen.
Nu spelar jag, passande nog, Timbuktus "Det löser sig"
Ta hand om dig.
Plötsligt kom en mening till mig, etsade sig fast i djupet av mitt inre och jag vill inte hålla den tillbaka.
Ta hand om dig.
Someday you'll be sorry, dear
The way you treated me was wrong
I was the one who taught you all you know
Your friends have told you to make me sing another song
So good luck may be with you
And for the future have no fears
There won't be another to treat you like a brother
Someday you'll be sorry dear"
- "Someday you'll be sorry" med Louis Armstrong
Paus
På väg hem så beslutade jag mig för att strunta i spelningen och åtminstone komma i tid till skolan imorgon. Så, lyssnar nu Rjd2s "1976" och tänkte bara pyssla och ta det lugnt resten av kvällen. Känns som om det är välbehövt, faktiskt.
Eh, jo jag råkar bara veta att han den där jag knappt känner till spelar ikväll?
Något som kom upp var Rjd2s spelning ikväll som jag funderat starkt att gå på; snubblade över hans musik ett tag sedan och kände igen mycket från tidigare trots att jag till den punkten inte haft koll på ursprunget. Plötsligt fick jag frågan:
"Rjd2..känner du till?"
"Eh, jae, spelar väl ikväll?
Samtalet fortsatte och jag kände mig som ett frågetecken; varför i hela världen sa jag så? Jag känner ju visst till Rjd2 och vet mycket väl om spelningen ikväll. Funderade över det på vägen hem och insåg jag att det antagligen var någon form av försvarsmekanism i mig som gjort sig till känna. För i och med att jag aldrig har varit någon form av "musikkännare", så har jag alltid känt mig så vilsen och obekväm när människor har börjat diskutera musik. För visst lyssnar jag på galet mycket och skulle inte klara mig utan musik, men musikfakta är inget som intresserat mig.
Så, tydligen har jag omedvetet bestämt mig för att helt enkelt låtsas att jag inte vet någonting alls för slippa musikförhör. Det är då min tolkning. Och det visade ju sig vara väldigt effektivt. Fast det finns en liten nackdel. Hur ska jag nu våga mig till spelningen ikväll?
Rjd2 + Timbuktu + All out Traffic = ...?
"När ska den vridas tillbaka då?"
"Nästa vecka."
"Men om det blir party i helgen?"
"Det blir det inte."
Sen såg jag till vad som händer närmsta tre dagarna:
Torsdag: Rjd2 kl. 23.00-?, Berns salonger
Fredag: Timbuktu (Spiderdogs) kl. 00.00-04.00, Fasching
Lördag: All out Traffic kl. 22.00-03.00, Fabriken
Eh.
Plus av minus
Tredje dagen i rad jag kommer upp för sent. Fast nu lyckades jag komma till skolan så jag hann med halva förmiddagslektionen, så det går framåt ändå. I helgen ska jag vända tillbaka rytmen har jag beslutat mig för i vilket fall som helst...
I vilket fall som helst. Tecknade med fokus på valörskillnad fram till lunch, köpte och åt färdiga (smaklösa) pannkakor, tog mig tid att skriva lite och sedan var det undervisning i InDesign. Då jag knappt brukar göra något mer än att skriva på datorer nu för tiden, så tappade jag bort mig med ojämna mellanrum, gav ifrån mig frustrerande läten och läraren fick hjälpa mig ett oräknerligt antal gånger för att programmet inte skulle mobba mig.
Det hela kändes mycket påfrestande fram till dess att slutet av undervisningen närmade sig. I frustration skrev spontant ner känslan i en mening: "jag orkar inte". Jag läste meningen ord för ord och insåg att jag lika gärna kunde göra någonting utav det.
Då tog kreativiten vid och jag började använda det jag precis lärt mig och allting bara vände; det var ju faktiskt kul när allt kom omkring! Lektionen tog slut, men jag satt kvar en stund till och fortssatte att testa olika funktioner. Även om det jag skapade blev långt ifrån estetiskt vackert, så såg jag plötsligt alla möjligheter i programmet till att faktiskt i framtiden kunna skapa något utav värde - om jag ger det lite tid och energi.
På vägen hem funderade jag sedan över det där med vad jag lägger ner min tid och energi på just nu. Insåg att det är dags att prioritera bort saker som inte är absolut nödvändiga för att kunna satsa helhjärtat på annat. Kvalité före kvantitet, du vet? Det känns hårt då jag har så många olika viljor och ambitioner, men det är nog just nu nödvändigt. Så. Skickade precis motvilligt iväg ett e-post till min kursadministratör i teckenspråk att jag vill hoppa av kursen. Det får bli en annan gång...
Från högtalarna sjunger The Foundations "Build me up buttercup" och allt känns bra. Nu ska jag nog se till att få i mig lite mat. Mat är bra för själen.
This song is brought to you by a falling bomb
"Do you hear the jet plane yawning miles across the sky?
Hear the garbage truck back down the boulevard
setting off the car alarms as it passes by?
Do you hear the static of one thousand detuned radios?
Shut the window, love
Keep the world outside
I don't want to think about anyone
but the footsteps are getting louder
rrowning out the sound of the rain
as it knocks on the windowsill
I'm not answering the phone -- let it ring
Lately I've been feeling like a falling bomb
The ground is getting closer
and the sky is falling down
This song has been brought to you
by a falling bomb"
- "This song is brought to you by a falling bomb" av Thursday
Tillfällig koma
Som många av mina nära vänner vet, så sover jag oftast inte utan hamnar snarare i tillfällig koma varje natt. Så, sover jag inte tillräckligt kommer jag inte upp. Nu när min dygnsrytm blivit totalt vriden efter helgen och all stress så blev det andra dagen i rad jag försov mig från förmiddagslektionen. Idag vaknade jag runt tolv trots att jag ställt sammanlagt fem olika alarm på mobilen då jag glömt klockradion. Den brukar vara inställd på en överjävlig frekvens med störningar på hög volym och ligger så pass långt ifrån sängen att jag inte kan snooza enkelt och ljuder allt från någon minut till en halvtimme till dess att jag kommit upp (mina grannar måste hata mig?).
Efter att jag hunnit få på mig kläder, packa med nödvändiga ting, röra ihop och få i mig en snabb lunch (röra bestående av veggokorv, krossade tomater, gullök och avocado), beväpnade jag mig med en banan och mössa, tog min väska och skyndade mig till skolan. De allra flesta hade hunnit redovisa redan när jag kom dit men jag kunde se prydliga modeller liggandes på golvet vid mina klasskamraters fötter. Sneglade på min egen som skamset kikade upp från väskan och hoppades på att den inte skulle ses som helt värdelös. Märkligt nog så gick redovisningen rätt bra ändå i och med att jag hade mycket tanke bakom hela modellen. Även om den kanske inte artade sig precis som i min tankevärld, så hakade jag inte upp mig på bristerna alls utan fokuserade på att beskriva min vision. Vad sedan mina klasskamrater egentligen tyckte om det jag gjort bryr jag mig inte så mycket om, jag är mest glad över att jag inte kallsvettades så mycket, gick vilse bland mina egna ord, lespade och/eller stammade (vilket jag brukar göra).
Beslutade mig vid lektionens slut att bege mig på klädäventyr igen. Kom hem med en kasse innehållandes en nödvändig sak, faktiskt. Prestige. Fortsätter det i den här takten så lär min garderob hålla sig på gränsen till förfall för all framtid!
Var på en lektion i breaking tidigare ikväll och efter att jag kom hem från den så har jag bara njutit av att finnas till och filosoferat. Ska nu få i mig mat, städa lite och sist men inte minst baka sega chokladrutor. Baka är helt galet avstressande och det är precis vad jag behöver just nu. Om orken räcker till ska jag även studera lite teckenspråk så jag är förberedd inför morgondagens lektion.
Kvällens högtalare är schitzofrena, så just nu spelas bara halva låtar innan jag kommer på att jag hellre vill höra någonting annat. Just nu spelas i alla fall Alice In Chains "Nutshell".
Nu försvinner jag nog ett tag.
Rulltrappor
"Jag älskade ett äpple en
gång
Jag var så förälskad i hennes glans
att jag inte tordes ställa frågan
Men så tog jag mod till mig en dag och räknade till
tre
Ett, två, tre, nu.
Nej
Ett, två tre. Nu: Språng i rulltrappor
Vill du springa i rulltrappor med
mig
Så kan vi ringa varandra när vi har tid
säga
Tja
läget
Bra
Vad ha ru gjort ida
ra
Ja,
ja
ba
softa
Ringer när vi har tid och träffas ännu mindre ofta
Så kan vi både spela intresserade
av våra båda ointressanta livshistorier
Aha
Okej
Men vill du springa i rulltrappor med mig"
- utdrag från "Om jämställdhet mellan man och kvinna" från samlingen "Istället för hiphop" av Daniel Boyacioclu.
Mjölk med kaffe, kakao och socker
Efter att vi slutat så tvingade jag mig själv att ge mig på jakt efter kläder. Då jag inte egentligen brytt mig om att köpa så mycket kläder under en lång tid, så har nu min garderobs förfall börjat kännas allt mer påtaglig. Jag gillar inte att shoppa längre som förut och då jag dessutom nu är under press av en hungrande garderob så blir det hela psykiskt påfrestande. Men det löser sig, såg en hel del intressanta ting som jag ska se till får vandra med mig hem i veckan.
Så fort jag kom hem lagade jag mat för att stoppa banan, bröd och blåbärssopps-trenden. Visserligen är det väldigt gott och enkelt att leva på det mer eller mindre, men tror inte det är så hälsosamt egentligen.
Dricker just nu mjölk med kaffe, kakao och socker. Lågmält så smyger Rachael Yamagatas hesa röst ut från högtalarna ut i rummet, "Be be your love" är det spår som viskas just nu. Nästa månad kommer hon till Stockholm och det känns nästan lite pirrigt redan. Pillar lite försiktigt på en hemuppgift från skolan som ska redovisas imorgon. En modell av en gångtunnel som jag slutförde för flera veckor sedan då jag missförstod att den skulle vara klar till dess att skolan startade upp igen efter jullovet. Det känns läskigt då jag inte alls vet hur dem andra har löst uppgiften eller hur genomarbetade deras är. Sedan gillar jag inte att redovisa saker och ting heller. Fast det ska nog gå bra ändå. På något sätt.
Sova tror jag är vad jag behöver. Så fort jag hunnit planera lite inför morgondagen...
Good morning
'What do you mean?' he said. 'Do you wish me a good morning, or mean that it is a good morning whether I want it or not; or that you feel good this morning; or that it is a morning to be good on?'
'All of them at once,' said Bilbo."
Det är trendigt att sova med kläderna på
Jag misslyckades med att vara vaken hela natten för att sedan bege mig i zombieläge till skolan; sömnen vann kampen tidigt på morgonen, jag vaknade alldeles för sent och det är numera trendigt att sova med kläderna på hemma hos mig (jag har lyckats följa linjen strikt hela helgen).
Morgonens låt är Timbuktus "Ta de lugnt" och det är precis den linje jag följer denna morgon; stress är inget jag orkar med just nu. Så jag tog, efter ytterst lite övervägande, det makalöst visa beslutet att dyka upp i skolan först till dess att lunchen är över. Hittills har jag svartgräddat varma mackor, knaprat upp nämnda, duschat under en okänd tid, beundrat mörkrets nyans under mina ögon, funnit kläder i garderoben relativt smärtfritt som omväxling och tänkte nu brygga mig en kopp av syndigt svart kaffe till sällskap.
Kamikaze-fågel
En förklaring (som jag har beslutat mig för att tro på) är att en stackars fågel, som blivit förvirrad över vad som är norr och söder pga växthuseffekten, flög runt i cirklar tills all energi tog slut. Då avslutade den det hela med att göra en kamikaze attack mot min askkopp. Diskret släpades kroppen sedan iväg av dem giriga råttorna till deras mörka underjordiska hålor.
Fjädrarna är alltså det enda som är kvar och påminner oss om fågelns olyckliga öde.
Rubbad dygnsrytm
Egentligen så skulle det nog vara en bra idé att sova nu, men i och med att jag endast varit vaken i lite mer än tolv timmar så känns det som en icke så förträfflig idé ändå.
Efter två helt fantastiska dagar av dans och kärlek på Streetstar i Solna så kändes det som en självklarhet att avsluta det hela med att även gå på efterfesten natten mellan lördag och söndag som avslutades klockan sju söndag morgon. Efterfesten tog plats i gamla fabrikslokaler i ett industriområde i Solna. Det hela kändes väldigt underjord; mellan spraymålade betongväggar på smutsiga golv där ölburkar och plastmuggar vilade i alla vrår, kändes det nästan som om musiken och dansarna från världen över smälte ihop till ett enda väsen. Först runt sextiden lämnade jag symbiosen för att ta mig till hemmets lugn och däcka på sängen med kläderna på.
Vid tre/fyra-tiden på eftermiddagen vaknade jag upp ur mitt komaliknande tillstånd. Mobilen talade om att bland annat min kära systeryster hade sökt mig, men jag kunde inte förmå mig själv att tillfredställa min kära lur genom att få bort det deprimerande, hungrande saldot på tio öre för att sedan ringa tillbaka. Inte heller kunde jag förmå mig själv att svara när den ursinnigt vibrerade för att få min uppmärksamhet då min syster åter försökte nå mig; jag beslutade mig för att ignorera omvärlden och dess individer för ett tag. Tog mig istället i kragen och fixade lite hemma.
Begav mig sedan mot föräldrahemmet. När jag funnnit mig tillrätta på pendeltåget ringde min envisa syster igen och jag svarade motvilligt. Självfallet var hon sur för att jag antagligen hör till gruppen okontaktbara individer, men hon släppte det snabbt. Talade om att hon ville påminna mig att hon hade två tidiga födelsedagspresenter väntandes på mig hos föräldrarna och uppmanade att ringa när jag väl kommit fram. Väl framme hos föräldrarna möttes jag, förrutom av mina föräldrars värme, av två gigantiska färdigspända dukar att måla på. Ringde syster helt överväldigad och tackade. Därefter snyltade jag på mat, konverserade om det ena och det andra med mor samt far och avrundade till sist mitt besök med en helt ok drama/kriminalfilm vid namn "The stranger inside". Hemresan kändes ovanligt kort.
Därefter har det inte hänt så mycket alls, egentligen. Har fastnat helt vid Jack Johnsons harmoniska låt Breakdown som går på repeat halvt medan jag vickar på tårna och dricker kall mjölk med kaffe. Veckan som kommer ser ut att bli bra, trots den olycksbådande starten, till skillnad från förra som var präglad av stress. Bara jag lyckas vända tillbaka dygnet en aning.
Om ungefär tre timmar ska jag upp och vet inte hur det ska gå till. Ska jag tro på att det går med lite vilja bara eller ska jag gå på den stensäkra metoden som jag brukar välja varje gång innan jag reser då jag är rädd för att försova mig (det vill säga att jag helt enkelt inte sover alls)?
Sjuttiosju dagars bloggande från och med nu
Jag är otroligt bra på att starta projekt, men jag är helt fruktansvärt dålig på att slutföra ting i allmänhet. Ibland beror det på att min kapacitet inte räcker till, men för det mesta beror det nog på att jag undervärderar min egen förmåga och är alldeles för självkritisk. Självfallet så ska man ställa krav på sig själv för att utvecklas, men det är viktigt att det inte tas till krav på den nivå som gör att man istället lägger saker på hyllan då dem känns övermäktiga.
Även gällande skrivandet har jag ställt allt högre krav på mig själv och till slut har det hela utvecklats till att jag blivit så pass självkritisk att jag nästan enbart har klarat av att skriva texter privat för att sedan smyga ner dem i en av mina hemliga svarta lådor som vilar i bokhyllan. Det är knappt att jag skriver inlägg i forum numera.
Det är därför jag startar den här bloggen. För att bryta ett mönster. Under sjuttiosju dagar så kommer bloggen att uppdateras helt oregelbundet, impulsivt och kravlöst. Perfektion är inget som jag kommer att sträva efter längre, utan jag har valt att se alla brister som eventuellt uppkommer som tecken på karaktär.
Det här är första inlägget.